Archive for the ‘Arktis’ Category

Höst på Svalbard

september 17, 2012

PolarQuest guider bloggar från resan ”Höst på Svalbard med Brutus Östling”.

9 augusti 2012
Sjuøyane, Phippsøya

Vilken morgon! Under natten hade vi kommit fram och ankrat upp i Isflaksbukta på Phippsøya. Sjuøyane som den här lilla ögruppen heter är de nordligaste i hela Svalbards arkipelag. Vädret var på bättre humör med nästan lite sol som tittade igenom de låga molnen. Från bryggan hade det redan tidigt spejats flera björnar på stranden, samt en stor koloni med valross. Vi satte oss i gummibåtarna efter frukost och gled sakta fram mot djuren. Vi fick oss en magisk upplevelse där valrossar simmade nästan helt upp till Zodiacerna. Samtidigt så hade vi en björn som låg och slumrade alldeles intill dem på stranden. Fotograferna blev sedan ännu gladare när även en polarräv kom smygande upp mot björnen. Sådana bilder går inte av för hackor.När vi efter lång tid lämnade detta zoo som vi kallade det så var det med ett leende på läpparna. Vilken upplevelse! Efter lunch hade Olle med sina otroliga berättartalanger en föreläsning om de vita björnarna. Stäven vändes norrut och som vår käre expeditionsledare sa ”Vi stannar inte förrän vi är på Nordpolen eller när isen stoppar oss norrut Kapten!”

Svalbard runt 25 augusti – 4 september

september 12, 2012

PolarQuests guider bloggar från M/S Quest

28 augusti 2012
Phippsøya, drivisen 81°XX’N

Planen för tisdagsförmiddagen var att landstiga på Phippsøya, en av de nordligaste öarna i hela Svalbardarkipelagen, och ta oss en närmare titt på den lilla grupp valrossar som låg på stranden inne i Isflakbukta. Innan vi hade hunnit så långt dök dock en isbjörn upp på stranden och stal showen, och valrossarna fick finna sig i att gå på scen förs i andra akten.

Vinden och vågorna gjorde att vi nöjde oss med en snabb titt på björn och valrossar innan vi återvände mot skeppet. Men på väg tillbaka hade björnen gått i vattnet och simmat mot båten, förmodligen lockad av matlukten från byssan, och låg och guppade i vågorna till synes helt obesvärad av väder och vind.

Sen styrde vi kosan norrut mot drivisen, och på väg från Sjuøyane såg vi först ytterligare en ensam björn och kort därefter en mamma med unge. Drivisen skulle dock inte dela med sig alldeles gratis av sina rikedomar. Mellan oss och isen låg många sjömil av öppet hav med grov, gammal sjö så vi var många som hoppade över lunchen och istället red ut stormen nedbäddade i våra kojer. När vi nådde den första drivisen dämpades sjögången något, och innan vi på kvällen vände söderut igen hade vi sett inte mindre än fem björnar i drivisen.

Härligt isbjörnsmöte från M/S Quest

Arktis konung

31 augusti 2012
Faksevågen, Hinlopensundet

Väl utvilade efter en natt till ankars landsteg vi i Faksevågen för morgonens äventyr. För kortvandrarna bestod dessa äventyr i en promenad längs med stranden och upp en bit på fjällsidan. För långvandrarna hägrade utsikten in i nästa dal på andra sidan fjällen. Efter en första brant stigning planade det ut en aning och när vi nådde toppen öppnade sig ett panorama med glaciärer, moränryggar och ett deltalandskap.

Efter lunch skulle vi ha gett oss på Torellnäset på Nordaustlandet, men pga. kraftiga vindar och dålig sikt fick vi i god expeditionsanda revidera våra planer. Istället gick vi söderut i Hinlopensundet, igenom Bjørnsundet och ner mot Freemansundet mellan Barentsøya och Edgeøya. Under färden höll Olle ett av sina uppskattade föredrag, den här gången om is i alla dess former. Och medan vi alla var förtrollade av Olles berättarkonst dansade Henrik en soldans, så följaktligen lättade dimman strax efter att gardinerna öppnades i panoramaloungen och vi seglade vidare i solsken.

När så sommaren hade kommit tillbaka kunde vi kosta på oss att drömma om vintern. På kvällens genomgång höll Rickard ett mycket uppskattat föredrag om vintern på Svalbard och om sina erfarenheter av livet i polarmörkret och hundkörning under norrskenet.
Stroslagna Svalbard

Franz Josef Land 2012

april 13, 2012

Missa inte det senaste tillskottet i vårt reseutbud! Nu kan vi äntligen erbjuda en resa till den ryska ishavsarkipelagen Franz Josef Land – en arktisk pärla som är ett favorittillhåll både för isbjörnar och valrossar. Franz Josef Land, som består av mer än 150 istäckta öar upptäcktes inte förrän 1873, då en österrikisk expedition såg landet för första gången. Läs mer om denna spännande här!

En av Franz Josef Lands många isbjörnar

Zodiaktur på Franz Josef Land.

Missa inte Frozen planet på SVT

januari 3, 2012

Ett nytt år är här och vi på PolarQuest ser fram emot ett händelserikt 2012!

Ni missade väl inte att BBC-serien Frozen planet hade premiär på SVT2 den 1 januari? En perfekt start på det nya året tycker vi! Det är en serie i sju delar om livets kärva villkor i Arktis och Antarktis. David Attenborough tar oss med på en fantastisk polarexpedition där vi får uppleva alla årstider, likaväl som vi får träffa isbjörnar, pingviner, valar och sjöfåglar. Läs mer om serien och se avsnittet här…

God fortsättning önskar PolarQuest!

 

22 augusti 2011 – Valrossar i massor vid Storön

augusti 23, 2011

Denna förmiddag går på temat isbjörn och valross! Vi har ankrat upp utanför norra udden av Storön och här formligen kryllar det av valrossar: ca 800 stycken ligger på sandstranden när vi kommer dit. Det dröjer inte lång tid förrän hälften av dem skräms ner i vattnet, när en stor isbjörn knallar rakt in i den stora högen med valrossar. Det hindrar dem inte från att nyfiket undersöka oss, och vissa kommer så nära att vi nästan kan röra dem! På ett snöfält bakom en udde ligger ytterligare tre isbjörnar och vilar sig och efter att vi tagit en närmare titt på dem går vi iland och ser ytterligare en björn en bit bort. 800 valrossar och 5 isbjörnar på en dag, bättre än så blir det nästan inte!

Vi lämnar djuren på Storön och åker ännu längre österut, mot Vitön. Det är första gången sen resan började som vi får lite sämre väder i form av dimma. Men det gör bara landstigningen på Vitön ännu mer mystisk och stämningsfull. Detta är ju en speciell plats för oss svenskar eftersom det var här som Andrée och hans expeditionsmedlemmar blev funna efter 33 års ovisshet om deras öde. Här finns ett monument för att hedra de modiga männen och vi hittar till och med några av deras ägodelar som antagligen gömt sig under snön när utgrävningarna gjordes. På kvällen svänger vi mot sydväst och seglar mot den enorma glaciärfronten på Austfonna.

Många hälsningar från fartyget och guideteamet

Svalbard är en spännande värld!

augusti 16, 2011

10 augusti 2011 – Lågön och fantastiska isbjörnsmöten

PolarQuests guider bloggar från M/S Quest

Ännu en fantastisk dag i Arktis! Längre norrut än så här kan man nästan inte komma med båt på norra halvklotet, och Lågön , som vi kliver i land på efter frukost, bjuder på alla tänkbara överraskningar. Det första som händer är att vi ser en nyfiken isbjörnshona som snabbt rör sig mot fartyget. Vi tar en närmare titt på henne med gummibåtarna och även Zodiakerna är hon nyfiken på så några av oss är nog inte längre bort än ett tiotal meter! När hon traskat bort går vi iland lite längre västerut där ett 50-tal valrossar håller till. Även här kommer vi riktigt nära; eftersom en vuxen valrosshane inte har några egentliga fiender, inte ens isbjörnen, så är de inte heller rädda för oss om vi närmar oss försiktigt. Det blåser en lite kylig vind så vi delar upp oss i grupper och går lite för att få upp värmen. Vi hittar valrosskelett och en polarrävskalle och ser flera olika fågelarter, såsom skärsnäppa, brednäbbad simsnäppa och ejder.

Vi drar oss längre österut på eftermiddagen men kommer inte så långt innan vi upptäcker något oförglömligt, och allt detta ser vi från första parkett. En enorm isbjörn har lyckats fånga en storsäl och står och äter på denna, och medan vi betraktar den kommer en liten isbjörn, troligen en 3-åring, försiktigt fram. Den ser hungrig ut och försöker smyga sig fram till bytet men blir till en början bortmotad av den säkert fem gånger tyngre hanbjörnen. Till slut ger den proppmätta hanen upp och den mindre isbjörnen får äntligen tugga i sig lite sälspäck! I och med det lyckliga slutet drar vi oss tillbaks och fortsätter mot Sjuöarna. Vi har fått se en oförglömlig sen och någon frågar sig ”Hur ska vi kunna slå detta?”

Rapport från Svalbard, ombord M/S Quest, 28 juli – 7 augusti 2011

augusti 1, 2011

30/7 Virgohamna-Fuglefjorden
Idag fick vi syn på vår första isbjörn! När vi vaknar upp har vi Virgohamna på babord och Smeerenburg på styrbord, och isbjörnen mittemellan. Den simmar över sundet vi ligger i, vilket ger oss tid för att komma i gummibåtarna, och lagom tills vi kommer in mot land glider den upp ur vattnet. Det är en välmående björn som är helt oberörd av vår närhet och vi får en riktig närkontakt. Plötsligt hoppar den ner i vattnet igen och tar sikte på några knubbsälar i strandkanten. De upptäcker dock genast björnen och de ser nästan ut som att de retas lite med honom när de simmar bara några meter från björnen, säkert medvetna om att han inte har en chans att få tag i dem i vattnet. Björnen lunkar besviken över en bergskam och vi fortsätter med vår ursprungliga plan, Virgohamna och Smeerenburg. Båda är historiskt intressanta platser som vittnar om flertalet försök att nå nordpolen i slutet på 1800-talet, däribland Andrées luftballongsexpedition; och valfångstperioden på 1600-talet.

Vädret är fortfarande bra, solen skiner och havet ligger stilla, när vi seglar mot Fuglefjorden. Vi sjösätter gummibåtarna igen och tar en närmare titt på den enorma Svitjodbreen. På väg mot Holmiabukta får vi närkontakt med fler nyfikna sälar och ser ett skelett från en strandad sillval. En bardval som blir upp mot 25 meter lång. På kvällen seglar vi österut passerar Moffen, och försätter mot Nordaustland för att se hur långt isen tillåter vår fortsatta färd.

Rapport från Svalbard, ombord M/S Stockholm, 30 juni – 9 juli 2011

juli 21, 2011

2 juli – Expeditionens första isbjörnsmöte

Detta var en dag i den arktiska packisen. I vår strävan att finna Arktis Konung – Isbjörnen – beslöt vi oss för att spendera hela dagen med att zick-zacka oss igenom denna labyrint av drivande isflak. Adam spenderade timmar i utkiken med kikaren klistrad mot sitt frusna ansikte för att finna den lilla gula pricken långt därborta, och till sist lönade det sig. På eftermiddagen såg vi vår första isbjörn på packisen. Det är här de föredrar att vara. Här kan de finna sitt favoritbyte – sälar. Vi såg en hel del av dessa också; Grönlandssälar hoppade i vattnet som delfiner och här och där såg vi Vikaresäl och Storsäl, samtliga listade på isbjörnens meny.

Vi lyckades också hinna med historiens kortaste zodiac-tur eftersom packisen drev mycket snabbare än förväntat, men vi hann ändå med en kortare isvandring bredvid vårt fartyg innan det var dags att återvända. Vår sömniga isbjörn hade börjat vandra emot oss och vi visste att vi hade större chanser att få se den på nära håll om vi befann oss ombord. Senare på kvällen fann vi ännu fler isbjörnar så vi parkerade fartyget i isen för att se vad som kunde hända.

En isbjörn mötte oss på packisen

4 juli – Spetsbergsgrisslor i hundratusental, charmiga valrossar och en mäktig glaciär

Vi hade under natten seglat ned i Hinlopen, stretet som delar de två största öarna och nu hade vi nått fram till Alkefjellet och här häpnade vi över den stora massan av sjöfågel. De flesta var Spetsbergsgrisslor – ungefär 250 000 individer – men vi upptäckte en och annan tretåig mås också.
Vi fortsatte sedan till andra sidan Hinlopen till Torellneset där vi besökte en valrosskoloni. Vilken syn! Men vad som kanske var mer imponerande var det närgångna mötet med dessa ett-och-ett-halvt-tons kolosser vid strandlinjen. Ulrika kommer aldrig att glömma känslan av att bli synad av en av dessa arktiska ikoner från några meters håll. En efterlängtad vandring ledde oss in i det arktiska ökenlandskapet och här snubblade vi över lämningarna från en ung isbjörn. Väl ombord seglade vi söderut mot världens tredje största ismassa – Austfonna och Bråsvellbreens isvägg. Vi följde denna fantastiska isformation söderifrån och hamnade till sist i Vibebukta där vi hade för avsikt att parkera för natten vid fastisen…
Ett svårslaget valrossmöte
9 juli – Ett perfekt avslut på en lyckad expedition

Vår resa började lida mot sitt slut, men det fanns fortfarande tid för ett till äventyr, så vi landsteg vid den nordligaste punkten på Prins Karls Forland – den västligaste av Svalbards öar. Det är en vacker landstigning där höga klippor tornar upp sig över tundran där vi vandrade. Massor av arktiska blommor förgyllde marken. De är mer talrika här på den varmare västkusten än i de östligare delarna där vi varit.

Vi hälsade också på de lokala knubbsälarna innan vi kom åter till fartyget och fortsatte söderut. Tiden höll på att rinna ut för oss så vi använde resten av dagen till att ånga vidare mot Longyearbyen och civilisationen, men först hann vi med Kjells avslutningsmiddag, som också bjöd på tillredningskurs av dessert på akterdäck med tveksamma ingredienser.

Svalbard visade sig från sin bästa sida även denna dag

Bästa hälsningar Adam Rheborg

Rapport från Svalbard med M/S Quest, 3 – 11 juli

juli 7, 2011

6 juli –  Danskön  och Holmiabukta.

Våra planer rördes till denna morgon av två björnar som strök omkring kring Danskön. De lät oss aldrig komma nära, och Olle kunde då berätta om Andree’s ödesdigra ballongfärd. Vi satte aldrig fot på den historiska mark där det startade, men kunde betrakta det hela från zodiakerna. Nog kände vi historiens vingslag, som faktiskt här sträcker ända till 1600-talets valfångst. Hemfärden tog oss runt en liten ö, där vi hade turen att träffa på en grupp sötnosade knubbsälar, vilande på stenar i strandvattnet. Världens nordligaste är de!

Isbjörnsäventyr fyllde eftermiddagen: en överväldigande kavalkad av beteenden kring den numera nästan försvunna sillvalen i Holmiabukten: sovande/vilande, dykande, vandrande, rutschande, ätande (och motsatsen), simmande –  mor och barn, ensam yngling, ja, mellan hela tre och hela sex björnar i olika konstellationer i alla hörn, mer eller mindre samtidigt! Tobisgrisslan på isen, och vittruten som väntade på en smula från björnens bord, ejdrarna vid glaciären och några gäss som sköt förbi, kacklande, förde in mer av livets värme. En någotsånär omtumlande upplevelse. Stilla, mild och spegelblank var bukten där allt visade sig! Vilken andra dag vi fick i kontrasternas land!

Hungriga isbjörnar i Holmiabukta

8 juli – Wood-, Liefde och Bockfjordarna.

Att vakna till blåvalens blås och äta frukost med isbjörnar är en lika unik som fullständigt overklig kombination. Denna morgon skänkte oss ett överflöd av upplevelser, slag i slag. Den väldigaste av valar delade sin måltid med ett par av de minsta, vikvalarna, och en fantastisk uppvisning avnjöts. Strax därefter närmade vi oss ett stort isfält i upplösning, men solitt nog för att bära fem björnar och ett antal vikare och storsälar. De var utspridda på avstånd från såväl oss som varandra, och vi parkerade i isen för att njuta och avvakta. Mäktiga, spetsiga berg och gnistrande glaciärtungor speglade sig i silkeslent vatten. Finbjörnen sniffade vår frukost och sick-sackade mot oss. Reste sig, klev ända in mot skrovet, reste sig igen och rundade sedan bogen: en frisk, stark ungbjörn i glänsande päls. Ännu ett förstklassigt möte, och så: vitvalsflocken längs iskanten med den vilande henna-färgade storsälen! Ismåsen cirklade runt oss, svärmar av dess släktingar fiskade i vild frenesi runt oss.

En tundravandring har mycket att bjuda, allt ifrån underbara blomsterängar av fjällsippa, purpurbräcka, kantljung och dvärgvide bland mossor och lavar, till nära-livet upplevelser av snösmältningens effekter på sand och lera. Lyckligtvis förlorades inte en stövel under denna uppfriskande vandring.

Ett fantastiskt isbjörnsmöte

9 juli – Lilliehökglaciären och XIV juli.

Kommendant Lilliehök, på Torells expedition 18xx skulle bli förvånad över hur mycket längre han hade fått ro för att komma upp till sin glaciär idag. Isen har dragit sig tillbaka ett flertal kilometer, men är ju inte mindre imponerande vacker för det. Flödande sol över den mäktiga, av sprickor genomkorsade fronten, nyanser av vit och blått lös mot oss. Ett besök hos en storsäl på ett litet flak, en serie större kalvningar, alla kring en liten sektion av fronten: åskdån, moln av skum och vatten och en serie dyningar – en kraftladdad natursensation! Vi steg upp på dödisen vid flanken, en upplevelse i sig själv. I solen glimmade vårt lilla skepp, en leksak i omgivningen.

XIV: e juli är en hovsammare glaciär, men dess omgivningar ger en minibild av Svalbard: det nakna berget, öknen, isens närvaro, och kontrasten med de gröna blomsterängarna under fågelklippan. Gäss med ungar betade liksom en ren däruppe. 14 C i skuggan är här en överväldigande temperatur! Vi återsåg lunnen bland grisslor på låga klippor, och möttes av en uppsjö av imponerande blommor i den ”hängande trädgården” innan vi tog farväl av isen vid glaciären. En härlig arktisk barbecue avslutade en fullständigt bedårande sommardag.

Glaciärkryssning

Många hälsningar från fartyget och guideteamet

Nakdodka, Heraldön och Kaluychinhalvön

september 7, 2010

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön!

3 september – Nakhodka
Fastän vi hade haft en rejäl utflykt på tundran på förmiddagen var vi sugna på mer äventyr! Vi hade nått fram till en ön Nakhodka, som ingen hade besökt på 30 år och vi skulle ha möjligheten att gå i land där. Vi var 17 modiga som trotsade vädret och bestämde oss för att följa med vår expeditionsledare Rodney.  På vägen till stranden såg vi en isbjörnshona med unge och det var även flera sälar i vattnet. Isbjörnshonan simmade iväg men ungen tvekade en stund innan den också hoppade i vattnet.

En liten stund senare såg vi en isbjörn stå på bakbenen i vattnet och titta på oss när vi åkte förbi. Helt fantastiskt!  När vi kom i land satt en fjälluggla en bit bort, en sådan otroligt vacker fågel. Det låg ett landmärke på andra sidan ön och vi tog oss över tundra och våtmark och kikade på märket som satts upp här 1963. Efter att ha poserat vid detta var det dags att börja vandringen tillbaka. Det började skymma när vi tog oss tillbaka till vårt fartyg igen.

4 september – Heraldön
Under natten hade vi åkt öst ut från Wrangelön mot Heraldön. Förmiddagen bjöd på en zodiakkryss runt ön och vi visste inte riktigt vad som väntade oss. Klipporna runt ön var magnifika! Lite dimma högst upp och stämningen var magisk. Runt ön fanns massa av fåglar, kanske inte så tätt som tidigare men fantastiskt vackra! Vi såg mängder av hornlunnefågel, spets-, sill- och tobisgrissla. I en grotta låg en grupp med valrossar och dåsade. Ca 50 meter från grottan fanns en sandstrand och där låg två isbjörnar. En av dem närmade sig grottan och dök i vattnet för att senare dyka upp på andra sidan grottan. Så lyckligt ovetandes låg valrossarna med en isbjörn på vardera sidan. (Förmodligen var inte björnarna riktigt hungriga och hoppades nog att en säl skulle komma förbi istället.)

Vi fortsatte en bit bort och hittade en annan strand där vi gjorde en kort landning och nu kunde vi ärligt säga att vi satt vår fot på Heraldön också!

På kvällen åkte vi förbi Roger’s Inlet för att släppa av våra unga rangers, de så kallade ”björnpetarna” och sedan bar det av mot fastlandet igen.

5 september – Vankarem
Denna dag spenderades mest till havs och dimman var rätt tät så vi hade svårt att se så mycket. Katya hade en föreläsning om Wrangels djur under de fyra årstiderna som var mycket intressant. Lite senare hade Justine en blomsterstund i baren och vi fick möjligheten att ta med kameror och laptops för att lista ut vad det var för blommor vi sett hittills.

Framåt kvällen hade vi nått fram till fastlandet och Vankarem. Det fanns valross i vattnet och vi fick möjligheten att ge oss ut för att spana efter dem. Den ena gruppen  fick se valrossar leka i vattnet framför zodiakerna. Grupp två hade lite mer tur då dimman lättnade lite och valrossarna var ännu mer nyfikna och vågade sig lite närmre. Vissa skymtade även en isbjörn i land. Efter denna lite fuktiga och blöta tur fick vissa inspiration och under middagen planerades en stund i bastun som avslutning på dagen.

6 september – Koluychin halvön
Tidig morgon plockade vi upp två forskare och vår färd gick vidare österut. Vi hade nu kommit fram till Kolyuchin halvön. Efter frukost bar det av mot land och vi hade tre timmar på plats att vandra som vi ville. På stranden satt en övergiven hund och åt på en säl som förmodligen flutit i land och en bit bort fanns en bit av en strandad Grönlandsval kvar. Vi hittade även en stor kälke och en rejäl båt. En av forskarna, Alexi, visade oss en liten stuga där han brukade spendera vår och sommar. Den hade både spis, säng, ett smart litet handfat och till och med egen toalett. Under stugan bodde sibirisk sisel, som även hade grävt ut små lyor i marken runt omkring. Brevid stugan fanns ett stort landmärke och tundran och stranden var full av drivved.

Halvön hade flera små sjöar och här fanns också mycket fågel. Sju olika vadare, fjällugglor, kejargäss och lommar bl.a vitnäbbad islom sågs vi här. De flesta av oss hade gärna spenderat mer tid här då det fanns så mycket att se och vädret var så behagligt och för oss nu, väldigt milt. Efter lunch var det dags för en stund med Justine och hon berättade om djur och natur på de olika polerna.

Koluychin halvön

Vi går nu vidare sydöst och imorgon är det dags för Uelen, något som vi alla ser fram emot!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.