Läs mer om denna pionjärresa här.

Nedan hittar ni ett litet urval av bilder från resan! Foto: Mia Lundqvist & Pär Skog

Vi väntar med spänning på att få höra mer om detta afrikanska äventyr!

Det är få saker som slår ett möte med Svalbards konung. I bildspelet kan ni se några av de fina isbjörnar som vi har träffat på under säsongen.

Vill du också  uppleva Svalbards magi? Ni hittar våra resor till Svalbard 2013 här.

Trevlig helg!

9 augusti 2012
Sjuøyane, Phippsøya

Vilken morgon! Under natten hade vi kommit fram och ankrat upp i Isflaksbukta på Phippsøya. Sjuøyane som den här lilla ögruppen heter är de nordligaste i hela Svalbards arkipelag. Vädret var på bättre humör med nästan lite sol som tittade igenom de låga molnen. Från bryggan hade det redan tidigt spejats flera björnar på stranden, samt en stor koloni med valross. Vi satte oss i gummibåtarna efter frukost och gled sakta fram mot djuren. Vi fick oss en magisk upplevelse där valrossar simmade nästan helt upp till Zodiacerna. Samtidigt så hade vi en björn som låg och slumrade alldeles intill dem på stranden. Fotograferna blev sedan ännu gladare när även en polarräv kom smygande upp mot björnen. Sådana bilder går inte av för hackor.När vi efter lång tid lämnade detta zoo som vi kallade det så var det med ett leende på läpparna. Vilken upplevelse! Efter lunch hade Olle med sina otroliga berättartalanger en föreläsning om de vita björnarna. Stäven vändes norrut och som vår käre expeditionsledare sa ”Vi stannar inte förrän vi är på Nordpolen eller när isen stoppar oss norrut Kapten!”

28 augusti 2012
Phippsøya, drivisen 81°XX’N

Planen för tisdagsförmiddagen var att landstiga på Phippsøya, en av de nordligaste öarna i hela Svalbardarkipelagen, och ta oss en närmare titt på den lilla grupp valrossar som låg på stranden inne i Isflakbukta. Innan vi hade hunnit så långt dök dock en isbjörn upp på stranden och stal showen, och valrossarna fick finna sig i att gå på scen förs i andra akten.

Vinden och vågorna gjorde att vi nöjde oss med en snabb titt på björn och valrossar innan vi återvände mot skeppet. Men på väg tillbaka hade björnen gått i vattnet och simmat mot båten, förmodligen lockad av matlukten från byssan, och låg och guppade i vågorna till synes helt obesvärad av väder och vind.

Sen styrde vi kosan norrut mot drivisen, och på väg från Sjuøyane såg vi först ytterligare en ensam björn och kort därefter en mamma med unge. Drivisen skulle dock inte dela med sig alldeles gratis av sina rikedomar. Mellan oss och isen låg många sjömil av öppet hav med grov, gammal sjö så vi var många som hoppade över lunchen och istället red ut stormen nedbäddade i våra kojer. När vi nådde den första drivisen dämpades sjögången något, och innan vi på kvällen vände söderut igen hade vi sett inte mindre än fem björnar i drivisen.

Härligt isbjörnsmöte från M/S Quest

Arktis konung

31 augusti 2012
Faksevågen, Hinlopensundet

Väl utvilade efter en natt till ankars landsteg vi i Faksevågen för morgonens äventyr. För kortvandrarna bestod dessa äventyr i en promenad längs med stranden och upp en bit på fjällsidan. För långvandrarna hägrade utsikten in i nästa dal på andra sidan fjällen. Efter en första brant stigning planade det ut en aning och när vi nådde toppen öppnade sig ett panorama med glaciärer, moränryggar och ett deltalandskap.

Efter lunch skulle vi ha gett oss på Torellnäset på Nordaustlandet, men pga. kraftiga vindar och dålig sikt fick vi i god expeditionsanda revidera våra planer. Istället gick vi söderut i Hinlopensundet, igenom Bjørnsundet och ner mot Freemansundet mellan Barentsøya och Edgeøya. Under färden höll Olle ett av sina uppskattade föredrag, den här gången om is i alla dess former. Och medan vi alla var förtrollade av Olles berättarkonst dansade Henrik en soldans, så följaktligen lättade dimman strax efter att gardinerna öppnades i panoramaloungen och vi seglade vidare i solsken.

När så sommaren hade kommit tillbaka kunde vi kosta på oss att drömma om vintern. På kvällens genomgång höll Rickard ett mycket uppskattat föredrag om vintern på Svalbard och om sina erfarenheter av livet i polarmörkret och hundkörning under norrskenet.

Om Wild Wonders of Europe

Projektet handlar om att visa upp vilka underverk som finns inom Europas gränser. Man skickade ut 69 av Europas bästa fotografer för att genomföra 125 fotografiska uppdrag i 48 länder. Efter mer än 1100 dagar ute i fält hade dessa fotografer nästan 200 000 enastående bilder och många timmar av filmmaterial med sig hem, vilket är nutidens största sammanhängande visuella dokumentation av Europas djur och natur. Resultatet av dessa fotografiska uppdrag förmedlas genom fantastiska utställningar, både inom- och utomhus, runt om i världen.

2012-08-19
Storøya, Kvitøya

De dimmiga morgnarna tycks förfölja oss, så även idag när vi hade dragit oss långt nordost ända till Storøya. Men liksom alla tidigare dagar så lättade dimman även idag och fram trädde den mäktiga ishättan som täcker större delen av Storøya. Med sämre väder utlovat fanns ingen tid att spilla så vi satte gummibåtarna i vattnet direkt efter frukost. I en bukt in emot land simmade ett par stora grupper med valrosshonor och deras kalvar och på stranden vankade inte mindre än 4 isbjörnar av och an. Från Storøya drog vi oss ännu längre österut och kom under eftermiddagen till den mycket avlägsna Kvitöya, platsen där Andrée och hans män hade sitt sista läger efter sin långa isvandring 1897.

Efter besöket på Danskøya i förrgår kändes det onekligen högtidligt att komma hit och besöka även den plats från vilken Andrée, Strindberg och Fraenkel slutligen befordrades till härligheten. Vitön bjöd dock inte bara på polarhistoria av högsta karat, på en udde i norr låg också en större grupp valrosshonor med kalvar, längre inåt land låg en stor björn och funderade över hur den skulle ta sig an detta överdåd av mat och i luften flög förutom hundratals tretåiga måsar, i sig imponerande nog, även tiotals, kanske över hundra bredstjärtade labbar, något som verkligen hör ovanligheterna till.

2012-08-22
Freemansundet, Sundnäset

Än en gång fick vi våra landstigningsplaner grusade av björn. Ingen protesterade dock när utforskandet av Rindedalen i Freemansundet fick påbörjas från båtarna, eftersom en björnhona märkt med sändarhalsband och hennes årsunge gick och letade efter något ätbart på fjällsluttningen på Skarpryttarberget, Barentsøya. På behörigt avstånd från björnarna steg vi iland på Rindedalens mjuka tundra och vandrade på lätta fjät emot en mindre grupp renar som betade längre upp på land. De vandringssugna fortsatte längre upp i dalen varifrån vi hade en fantastisk utsikt – eller insikt? – djupt in i Rindedalen. Vi följde sedan en smältvattenjokk tillbaka ner mot stranden, där vi fick se konturerna av ett par vitvalar som simmade i strandkanten.

Ingen rast, ingen ro, så direkt efter lunch var det dags för nästa landstigning, den är gången vid Würtzburgerhytta på det närbelägna Sundneset. Då det inte fanns någon hemma som kunde bjuda på kaffe så avlade vi bara en kort artighetsvisit i hyttan innan vi delade in oss i de numera välkända grupperna med ett gäng som vandrade lite längre och ett som höll sig kvar i närheten av hyttan. I den närliggande Andsjön simmade ett 30-tal alfåglar, i sjön längre bort ett par smålommar och på de bördiga mossmarkerna kom vi riktigt nära ett par renar.

Detta är andra resan under årets säsong som vi ser blåval och även förra året hade en grupp den otroliga turen att få se detta mäktiga däggdjur.  Adam Rheborg, en av PolarQuest mest erfarna expeditionsledare, har spenderat sommaren i Arktis sedan 1998. 2006 såg han för första gången blåval på Svalbard och efter det har han stött på blåval flera gånger.  Förhoppningsvis är detta ett tecken på att blåvalen är på väg tillbaka till Svalbard!  Något som vi på PolarQuest i så fall är oerhört glada över!

Blåvalen kan bli upp till 30 meter lång och väga mer än 150 ton!