Sista landstigningarna

28 november
Solen skiner när vi väcks av högtalarna, 5 minuter kvar till Neptunes Bellows, den smala passagen till Whaler’s bay på Deception Island. Alle man på däck-ladda kamerorna. Passagen kantas av branta klippor som stupar rakt ner i havet. Deception Island (62◦ 59’ S, 60◦ 34’ W) är den största av tre aktiva vulkaner i Sydshetlandsöarna. Det senaste utbrottet var 1970 och sedan dess har byggnaderna lämnats åt sitt öde. Whaler´s Bay har fått namnet efter valfångsten. Många norrmän men också svenskar deltog i jakten på val. Under valfångsperioden slaktades varje år 5000 valar här i Whalers´s Bay. Stora rostiga cisterner och förfallna byggnader vittnar om slakten. Stranden är svart av lavasten. Förr grävde man hål i marken och lät vattnet sippra fram. Då fanns det möjlighet att ta ett varmt bad här på Deception Island. Numera är det förbjudet att gräva hål så ska man bada får man numera trotsa kylan och ta ett dopp i havet. Det är frestande att ta med sig en lavasten men att ta något från Antarktis är strängt förbjudet. Några av oss vandrar upp på ett berg men en topp som kallas ”the nipple”. Bitvis ligger det is men oftast är det lavasten vi klättrar på. Vinden är stark och högst upp måste man hålla i sig för att inte blåsa omkull. Utsikten är fantastisk!

 

Olle Carlsson guidar GP-gruppen på stranden . I hangaren och i en av cisternerna är det tillåtet att gå in. Övriga hus får ej beträdas då de är så förfallna att säkerheten inte kan garanteras. Innan vi återvänder till båten badar de som vill. I strandkanten är vattnet lite varmare men ett par decimeter ut är det gissningsvis 3 grader. Det blev ett mycket snabbt dopp!

 

Efter en tretimmarsfärd når vi vårt sista stopp- Half Moon Island ( 62◦ 35’ S, 59◦ 54’W). Skidåkarna och kanotisterna körs först iväg med zodiacerna och sen är det vår tur. Himlen är klarblå. Turer till Antarktis börjar ofta eller slutar med ett stopp på Half Moon Island. Vi förstår varför när vi ser denna vackra ö. Här finns stenstränder, spektakulära klippformationer med snöklädda berg i bakgrunden. Hakremspingvinerna häckar på stenstränderna och i bergen. Ett par pälssälar ligger och solar sig i vattenbrynet. Solen värmer som en vårdag och många av oss sätter oss på marken och bara njuter. Vem vet när vi får se pingviner igen. Att som sista dag få sol och klarblå himmel är helt fantastiskt. Under vår resa har vi många gånger fått höra hur ovanligt varmt det är nu. Kanotisterna återvänder till stranden efter en underbar paddeltur. Måste vara speciell känsla att paddla mellan isberg. Vi har nu 3 nätter kvar på båten.

 

Expedition staff summerar dagen och visar väderprognosen. Har vi tur så slipper vi ovädret som kommer från sydväst. En storm är på väg. 
 
 

Brutus Östling

Hakremspingvin. Foto: Brutus Östling

2 svar to “Sista landstigningarna”

  1. Anna Löfvenius Says:

    En hälsning från ett regnblåsigt Göteborg! Hemskt roligt att se alla dessa bilder och läsa om era äventyr! Ser fram emot ytterligare bilder när ni landstigit Göteborg. Ingen åksjuka än alltså?
    Hälsningar dotter Löfvenius

  2. Katarina Ohlsson Says:

    Hoppas ni slipper stormen. Men värre än utanför Korsika 1988 kan det väl knappast bli, Elisabet;)
    Härliga bilder och kul att läsa för en som bara vågar åka på charter.

    /katti

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: