29 juni – Äventyret börjar

Vilken lunch! Jag är ju fiskälskare till naturen och öringen som vi blev serverade vid SAS Radisson hotell före gemensam avfärd till polar museet i Longyearbyen var sagolik. Jag är ju lite av en finsmakare när det kommer till havets läckerheter och livet i största allmänhet och sanna mina ord vad glad jag blev när jag kunde avnjuta en himmels måltid tillsammans med alla i teamet. Jag får ofta frågan: när du sett allt du gjort Fredrik kan du då verkligen njuta av det lilla. Jag är av den uppfattningen att som det fungerar i det stora fungerar det i det lilla. Om jag inte kan uppskatta en blomsteräng (och i synnerhet vitsippor) och dess prakt så kan jag heller inte rättfärdiga att åka till de högsta bergen i världen för att söka tillfredsställelse. På Svalbard kan jag få båda det ena och det andra för oavsett om du är äventyrligt lagd eller mera tillbakalutad och tillfreds med stillhet så finns det saker som intresserar alla. Om det inte är de prydda sockertopparna och vilda naturlivet så finns det en vacker flora (som till och med får mig intresserad) till en historia som man bara kan häpnas av.

29juni3

Olle Karlsson som är en av våra guider höll lådan på Polar museet och berättade om Svalbards upptäckt på 1500-talet då holländarna plötsligt kom över vad de kallade Spitsbergen. Det finns otaliga upptäckare som satt sina fotspår för både forskning och nationell ära på Svalbard. Vem minns inte Andrés expedition som blev sponsrad av hans majestät konungen i Sverige för att flyga ballong över nordpolen. Men här finns även andra historier om bl.a. Barentsburg som var en by som först holländare uppförde men som sedermera togs över och drevs av ryssar och ukrainare. Vi kastade loss från Longyearbyen och hade de obligatoriska säkerhetsgenomgångarna med bl.a. en evakuerings drill och därpå en trerätters middag och sedan landsteg vi Barentsburg.

29juni

Kommentarerna var de enstämmiga. Men hur det ser ut här!? Sönderfallet, rostiga pontoner, maskiner och fallfärdiga hus. I väst kunde vi se två stora skorstenar där mörk rök steg rakt upp i skyarna och på kullen bakom vad som liknade en akvedukt stod en samling av tegelhus och trähus. Barentsburg ser precis ut så som man föreställer sig en gammal sovjetisk by. Byn har 500 invånare som jobbar på 2 års kontrakt i kolgruvan som ligger 600 m under jord och vår guide fick oss att se på denna nedslitna by i annat ljus! Trots det gamla och slitna fanns här en charm och värme som inte alls upplevdes i samma utsträckning i Longyearbyn. Här hade de växthus där det växte både gurkor och tomater, en stor tavla på en husvägg där det var målat en skog (den ända skogen på Svalbard!) och de olympiska ringarna hängde över sporthallen. Visste ni inte att olympiska spelen genomförts här skämtade vår guide? Jag tror inte att olympiska spelens kommitté skulle ha så många invändningar! Vår guide sa också att här arrangerar de tävlingar 2 ggr om året mot norrmännen i Longyearbyen. Vår guide tillade: Ungefär hälften av spelen vann vi och resten förlorade norrmännen! Jag asgarvade! Efter ett obligatoriskt stopp vid baren på det ända hotellet i byn återvände vi till båtarna för att avsluta dagen med ett glas vin eller kopp te eller som jag plötsligt fick ett infall att göra, dricka oboj som jag inte gjort på över 15 år!
God natt!
PS! Inger-Anna fyllde år idag och vi firade henne med tårta och sång! DS.
Kram från Fredrik Sträng och polar gänget!

29juni2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: