2 juli – ISBJÖRN2

Vi vaknade och befann oss ovanför 80:e breddgraden. Det snöade lätt i luften och isflak kretsade runt vår båt. Det var dags för att utforska Arktis på fullaste allvar eftersom vi nu är i isbjörnstrakter och deras naturliga jaktmarker. Med Zodiakerna så begav vi oss ut som smygande leoparder som jagar på savannen. Det är bara det att här är savann utbytt mot nollgradigt saltvatten och isflak som driver runt som pusselbitar. Smygandes, nästan ljudlöst flöt vi runt i detta märkliga isinferno vars isflak rörde sig med 1,1 km/h. Det var inte mycket till djurliv förutom massor av fåglar bl.a. Spetsbergsgrisslan som kan dyka ner till 200 m i ett andetag! Detta har uppmätts, men i normala fall dyker de till 50-100 m. Herre jösses tänkte jag. Detta fascinerande djup blev ännu mer imponerande då vi sedan hade ”obligatoriskt” bad ovanför 80:e breddgraden. Somliga var så snabba i det 0,3-gradiga vattnet att de var på bryggan innan de hade hunnit hoppa i. Andra gjorde mera akrobatiska hopp och sist av 23 stycken tappra själar så hoppade jag i, då vattnet redan var uppvärmt:) Oftast brukar mina bad vara mer eller mindre ofrivilliga på expeditioner när man inte står ut med att inte ha duschat på bra länge och man smyger sig i en grund glaciärsjö eller vattendrag.


3juli_002
Lunchen och för övrigt alla måltider är välkomna! Lunchen och middagen är alltid 3-rätters och jag brukar ta i snitt 3-4 portioner av huvudrätten! Sedan är man fit for fight igen! Vi fortsatte söderut och längs med Svalbards norra spets. Vi kastade ankare och sedan tog vi zodiakerna och körde iland på Biscayahuken. Som alltid fann vi här massor med träd som spolats upp på land. Längsmed Svalbards kust kan man se mängder av virke vilket var något som den Norska eldsjälen Per Johnsen från Norges västkust uppdagade. Han hade blivit av med sin jaktlicens på Svalbard och han tilläts inte att bygga ett sågverk på ön varför han då kläckte idén att bygga ett sågverk på en flotte som han åkte runt med för att samla upp gamla stammar som låg huller om buller på stränderna. Sagt och gjort, nu hade han en stor samling virke och nu var det dags att såga upp virket. När två stammar var avklarade så skar sig sågen och klingan var sönder. Skit också tänkte Per som genast köpte en ny och mycket bättre klinga men som sedermera också dog. Det Per inte hade tänkt på var att alla dessa stammar som legat i vatten och sedan kommit upp på land och gnidit sig i åratal mot sand och grus var så fulla av salt och sand att det förstörde träet. Nu hade Per en massa stammar som han inte visste vad han skulle göra av med. Det var ett faktum att massor med fiskebåtar kom från Tromsö för att plocka upp fisk från Svalbard och de behövde is för att kyla fisken med. Per tänkte, aah! Svalbard har ju massor med is så Per började att samla in is med en stor skyffel på sin båt och sedan sålde han det eller rättare sagt så var det mer fråga om någon slags byteshandel i början. Ni får så mycket is för så många backar öl. Så en dag så började det regna och med så mycket is på båten så började isen smälta. När det blev kallt igen så var det inte en massa isbitar som Per hade utan en ända stor jätte isklump! Hmm, hur gör jag nu tänkte Per som stod där och hackade med spett då små isbitar flög höger och vänster. Det ända rätta är att helt enkelt ta och placera ut dynamit och spränga bort isen. Sagt och gjort så gjorde Per och när det väl small så blev det tre stora hål i skrovet på båten. På Biscayahuken finns väldigt gamla lämningar. Här finns spåren av en kyrkogård från så tidigt som 1650 där fortfarande virket från kistorna finns kvar. Vi såg säkerligen uppemot 30 gravar och de såg tämligen små ut ty vi har sakta blivit längre med åren. Här fanns även lämningar från gamla hus som på framförallt 1900-talet var näste för jakt och valfångst. Två gamla rostiga spisar och Höganäs tegelstenar låg spridda lite här och där. Där låg även en gammal sko men inget trä från de gamla husen!? Jaa, eftersom det inte växer träd här uppe så återvinns trädet till  andra byggnader. Vi såg även en gammal fjällrävs fälla och vid denna plats var den sista fällan tillåten ända in till år 2004.  Vi kollade på klockan och vips, 2 ½ timme hade flugit förbi! Det vart ”tävling” tillbaka till båten och nu väntade en härlig middag då alla var utsvultna.


3juli_001
Det var dags för andra halvlek av mitt föredrag om 7 Summits, det högsta berget på varje kontinent på planeten. Vi hann nästan avklara berget Mount Everest då plötsligt  expeditionsledaren Adam sprang upp på däck och bad om allas uppmärksamhet. ”Vi har en isbjörn ca: 600 m rakt förut! Han ligger och sover så vi försöker att cirkulera runt honom för att inte överraska honom”. Med detta blev det jubel i salongen. Vi tog genast på oss kläder och förberedde oss på att vara absolut tysssssta. Det märkliga är att säl och ibland isbjörn har lättare att acceptera en stor jätte båt framför en liten gummibåt. Det stora fartyget förstår de inte riktigt vad det är och det ända logiska är att de tror att det är ett litet konstigt isberg som rör sig mot strömmen och väldigt snabbt! Tar man det bara lugnt och sansat och smyger sig på isbjörnen och andra däggdjur (så som isbjörnen själv jagar) så är det betydligt större chans att komma nära. Vi var nu 200 meter ifrån isbjörnen som låg och sov. Han tittade länge på oss och sedan reste han sig raklång, denna fullvuxna gigantiska Ursus Maritimus. Folks kameror smattrade och till slut bestämde sig isbjörnen att spatsera iväg, glida ner i vattnet, simma 50 m och kravla upp på ett nytt isberg och bege sig ifrån oss. Enl. reglerna så får vi inte förfölja ett djur som väljer att gå ifrån oss så vi stannade belåtna över att få se detta praktfulla djur visa upp sig och rulla runt i snön efter hans lilla simtur.  Återigen har det varit en magisk dag och tydligen är den inte över än. Nu återgår jag till föreläsandet och enligt Adams förvarningar så kan det bli en utflykt kanske mitt i natten om det vill sig väl. I Arktis så är inget hugget i sten, anpassning, flexibilitet och tålamod är ledmotivet. Ska man se något här så måste man hålla utkik och ta de tillfällen som ges. Det är det som definierar ett äventyr.

Kram på er från mig Fredrik Sträng och polargänget ombord på Quest!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: