Då var denna saga slut..

Neej! Det är sista dagen, men vilken avslutning det blev! Som vanligt sover vi alldeles för lite men å andra sidan så maximerar vi intrycken och upplevelserna här på Svalbard. Denna morgon väckte Adam oss klockan 6 och strax därefter sjösattes zodiakerna. Klockan 07.30 stod vi då på Poolepynten, en liten, liten ö med sin egna lilla insjö. Här finns ett rikt fågelliv och framförallt så är det ett populärt tillhåll för valrossen! Denna koloss med sina elfenben (som kan bli en meter långa!) och som kan väga upp emot 1,5 ton! Jaa, de är inte smidiga på land, men lika osmidiga som de är på land, är de smidiga i vattnet.

sista_dagen_003

Vi närmade oss strand och solen stod redan högt. Det är märkligt det där med midnattssol – man tappar tidsuppfattningen. Havet glimrade likt diamanter och plötsligt får Olle syn på en valross som leker i vattnet och pustar ut luft likt en val, varav namnet valross. Vi var redan varma så en del kläder flög av medan vi letade oss uppåt på stranden till en valrosskoloni som låg likt tjocka korvar och sov. Åhh vad skönt det såg ut. Här fann jag definitionen av slapphet och det behöver dessa rackare då de på en och samma gång kan äta hela 1000 musslor som är deras föda. De dyker inte särskilt djupt, till 50-100 m men det är här de hittar sin föda. Vi rörde oss långsamt mot dem och såg till att de skulle upptäcka oss först. Vi undvek även att gå mellan dem och strandkanten för att inte skärma av deras flyktväg. Om de blev för stressade av oss så kurrade vi ihop oss och satt stilla för då verkade vi mindre och betydelselösa. Men faktum var att de var helt ointresserade av oss, i alla fall tills en början…

sista_dagen_002
Vi plåtade och vi pratade och nöjt av Svalbards väder. Jonas, en av guiderna försökte få en silvertärna på bild precis i det ögonblick då den var på väg ner mot vattenytan för att fånga insekter. Sedan började valrosskolonin röra på sig, och det kan ta tid att flytta 1,5 ton om man inte har ben eller hjul. Några hannar (och det var endast hannar vi såg) hade en särskild teknik. De rullade ner mot stranden och vattnet. Väl i vattnet så påbörjades en noggrann tvagning. Oj vad det skulle tvättas. Och de tvättade och tvättade sig själva. Till slut blev dock en valross intresserade av oss. Var vi konkurrenter mån tro? Han simmade bort till Martin som satt coollugn vid strandkanten.

sista_dagen_001

Under 20-30 min satt de där tillsammans, med någon meter mellan varandra medan vi andra plåtade dem. Fler valrossar anslöt sig senare och några gjorde skenattacker för att visa vem som är herren på täppan. Vi avböjde när det var som bäst och kom sedan till Quest hungriga och uppspelta. Båten fortsatte nu mot Isfjorden och en sista landstigning på eftermiddagen. Under tiden höll Adam ett föredrag om valrossen och vi fick fri tid till att få oss en timmes sömn. Den sista utfärden för denna gång blev till en lagun med en glaciär i bakgrunden. Här låg 3 stycken trötta storsälar. Vi fick lov att komma nära dem och många fick en och en annan bra bild. Leendena pekade mot himmelen och Adam och Martin beslöt att göra en landstigning. Vi tog oss uppför en slänt och väl där fick vi en enastående vy över glaciären och lagunen. Martin pratade om bergarter och glaciärer. Själv berättade jag några anekdoter om glaciärer bl.a. om hur Sir Ernst Shackleton med några ur hans manskap var tvungna att gå över en glaciär år 1916 inknutna i hamprep över Sydgeorigen (en ö i söndra Atlanten) för att komma till valfångststationen Stromnes och räddningen. Vi gick inte tillbaka, utan vi kanade på ändan nedför snöbranten. Oj vad kul det var!
Färden gick nu mot Longyearbyen. Vi klädde upp oss för avslutningsmiddagen och innan måltiden så tackade guiderna och besättningen för sig. Adam visade ett väldigt fint bildspel om vad vi hade varit med om under dessa dagar på Svalbard. Det var många skratt och många belåtna miner.
Vi gled in till Longyearbyen och fick någon timmes sömn innan vi reste på oss igen för att bege oss till flygplatsen. När vi tittade ut över fjorden så såg vi ett moln av fukt som sprutade högt från vattenytan. Det var en grupp valar som lekte utanför hamnen. Så fick vi då äntligen se val också! Det hela har varit en toppenvecka.
Tack till besättningen på Quest, PolarQuest och deras guider, GP och deras läsare samt du som följt oss!

Kram från Fredrik Sträng och polargänget!

Ett svar to “Då var denna saga slut..”

  1. svalbardplumbing Says:

    Fantastisk resa du gjort🙂 vart blir nästa resa ? Och har du några tips på vad jag ska göra när jag kommer upp? Ps jag ska jobba där som rörmokare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: