Isbjörn i sikte

Söder om Sörkapp, Svalbard, 10 juni, 2010
05.30 (ja ni läste rätt) kom vi fram till packiskanten söder om Svalbard och enligt vad som kommit överrens om på re-capen igår kväll så gjordes ett allmänt utrop på högtalarsystemet för att de som var intresserade skulle kunna gå upp på däck och njuta av vår ankomst till Spetsbergen. Majoriteten av äventyrarna ombord samlade faktiskt krafter och klev upp och ut på däck, trots den tidiga timmen, och några hade till och med redan varit vakna sedan kl. 5 i all iver över att få se när vi kom fram till isen.
Vattnet var så lugnt att det såg nästan plastigt eller oljigt ut och solen sken som bara den. Det var omöjligt att vara på däck utan solglasögon med all den gnistrande isen runt fartyget. Man kan tycka att vi redan haft tillräckligt med tur på den här resan så ni tror mig väl knappt när jag berättar att det tog bara 1,5 timmar innan vi såg den första isbjörnen. Långt borta på isen rörde den sig rask norrut längs den bortre iskanten. Du behövde kikare för att se den, men den var där och de flesta lyckades faktiskt se den. Det var ingen som hade trott att vi skulle få se björn så snabbt, härligt!
Resten av morgonen fram till lunch hände det mycket kring fartyget. Vi skådade både vikval och två olika sälarter; storsäl och grönlandssäl.  Strax före lunch hade vi ännu mer tur och fick ett möte med isbjörn nummer två. En ståtlig och välmående hanne på gissningsvis 400-500 kg. Under en hel timme gjorde den allt för att visa upp
sina bästa sidor och ömsom lunkades och ömsom hoppandes mellan isflaken rörde han sig närmare fartyget som låg stilla parkerat vid iskanten. Lite då och då stannade han till, lyfte på huvudet och sniffade.’

Alkekungar

På eftermiddagen åkte vi ut på en zodiackryssning i isen med Quest följandes efter på behörigt avstånd för att inte störa friden. Alkekungar, grisslor och tärnor swischade förbi över den spegelblanka ytan och på visa av isflaken såg vi björnspår. En sådan här vacker dag efter morgonens två möten passade det bra för alla att fira med lite vitt vin och 10 minuters tystnad för att ”lyssna” på naturen och njut av stillheten. Så mycket tystnad blev det dock inte för grönlandsälarna som undrade vad vi höll på med plaskade ganska livligt en bit ifrån zodiacerna.
Vilken underbar dag  och den är inte slut än för nu ska vi ut på en kvällslandning i Hyttvika efter middagen. Målet med den landstigningen är alkekungar.
Må väl!
//Jonas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: