Ryska Arktis

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön!

24 augusti – Klara, färdiga flyg!
Äventyret började för de flesta av oss svenskar på Arlanda. Vi var spända och det var med förtjusning vi klev ombord planet till Chicago. I Chicago fick vi en rejäl bensträckare och intog en gemensam lunch, egentligen vår middag, och utbytte tidigare erfarenheter. Många glada skratt och historier från alla världens hörn. Det är ett berest och erfaret gäng jag har med mig insåg jag snabbt. Härligt med människor som är redo för en riktig expedition!

Vi flög vidare mot Anchorage med Alaska Air. Kändes lite segt med 7 timmar till på ett flygplan men vi var ju på väg mot rätt håll i alla fall!

25 augusti – Anchorage med omnejd
Efter några timmars sömn tog endel av oss beslut att utforska Alaska och åkte iväg på dagsturer till nationalparker, sjöar och berg. Några av oss stannande kvar i strålande och soliga Anchorage. Den lilla staden kändes otroligt ren och fräsch och vi tog många djupa andetag där vi gick omkring och beundrade de vackra bergstopparna och landskapet runt omkring oss.

På kvällen var det dags att möta alla våra medresenärer och byta historier om vad vi hade varit med om under dagen. Vi samlades för middag på hotellet och där träffade vi människor från alla världens hörn! Morten hälsade oss välkomna och hade en liten överraskning till oss. Pga. ändrade regler från de amerikanska myndigheterna kunde inte vårt fartyg längre lägga till i Nome utan vi skulle få flyga över till Anadyr i Ryssland för att där ta oss ombord på
vårt flytande hem, The Spirit of Enderby. Vi var alla mycket lättade att resan fortfarande skulle bli av och mycket nyfikna på morgondagen!

26 & 27 augusti – Nome & Anadyr
Efter frukost gav vi oss av till Anchorage flygplats och  för att ta oss till Nome. Väl framme där blev vi mötta av den fantastiska lokalbon och eldsjälen  Richard som, på sitt alldeles unika sätt, berättade för oss vad som skulle hända härnäst.

Den svenska gruppen, som var den allra första, gick några hundra meter över till Bering Air, ett privat bolag med små plan som skulle ta oss i grupper om 8 eller 12 personer över Beringsundet. Vi blev vägda (!) och fick sedan  en snabb fika innan det var dags att hoppa ombord. Resan över gick mycket bra och stadigt och två timmar senare landade vi på rysk mark. Nu kändes det verkligen att vi var i Ryssland!  En helt annan känsla och ruiner och fyrkantiga byggnader låg runt om oss på denna lilla flygplats. Olika officerare i uniform stod runt vårt plan och vi var strikt ombedda att inte
ta några som helst foton då våra kameror då skulle bli konfiskerade och förstörda. Även om jag var mycket, mycket sugen på att föreviga detta ögonblick vågade jag inte riktigt ta risken…

Vår grupp fick vänta i ett litet rum där alla fick fylla i formulär med personuppgifter och syftet med vårt besök. Därefter var det pass och visa inspektion och sen var det väsk- och deklarationsdags. På andra sidan, efter tullen, stod Julia och väntade på oss för att ta oss till fartyget som låg vid ankar en liten bit ut i bukten. Hon informerade oss om att det nu helt plötsligt gått från att vara morgon den 26 augusti till eftermiddag den 27 augusti! Skumt!

En liten biltur senare var vi framme på en strand bland rostiga fartyg och förfallna byggnader. Staden en bit bort såg ut att vara uppbyggd av lego. Vädret var molnigt men vattnet var mycket lugnt och vi hoppade glatt i zodiakerna som tog oss ut till fartyget. Vad härligt! Nu börjar det, tänkte jag överförtjust när saltvattnet skvätte omkring oss!

Justine mötte oss när vi steg ombord men vi hann knappt säga hej till henne eftersom ett gäng vitvalar cirklade fartyget (!) och alla ville se så många och så mycket av dem som möjligt. De verkade vara väldigt nyfikna men kanske lite tveksamma till motorljudet.  Vi väntade in de andra grupperna, som fått stanna kvar i Nome lite längre, och utforskade fartyget under eftermiddagen.

Efter en gemensam middag och en liten introduktion från expeditionsledaren Rodney Russ var vi rätt fövirrade tidsmässigt och det var dags att krypa till kojs. Fartyget började gå nordöst mot Provideniya och vi fick en mycket lugn natt ombord.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: