Vidare äventyr i Ryska Arktis!

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön! 

1 september – Doubtful
Under eftermiddagen åkte vi västerut mot Doubtful. Det var is i vattnet men vi skulle ändå ha möjlighet att ta oss till samhället med våra zodiaker. Färden blev gropig och vi blev helt nersprayade med vatten men det gjorde inget, för vi hade bara ögon för ön och de vackra bergen i kvällssolen.

Än en gång kom vi till ett övergivet samhälle, ett hus används som sommmarstation för rangers. På stranden stod Nikita, en isbjörnsforskare, som kommer följa med oss på resten av resan. Precis när vi kom i land dök en isbjörn med unge upp till vänster om landningsplatsen så dit fick vi inte gå själva. Många stannade för att titta på björnarna och vi andra gick på jakt efter lämmel. Vi hittade tyvärr ingen lämmel men några hade turen att se en fjälluggla istället!
Solen började gå ner och bergen var upplysta av ett underbart rosa och orange ljus. Vilken skillnad mot morgonens landing!

2 september – Dragi Inlet
Strax innan klockan 05.00 talade Rodney om att vi skulle behöva vända om då isen blivit alldeles för tjock. På ett isflak satt en isbjörnshona med sin unge. Pyjamaser slängdes av och vi rusade ut på däck för att titta på både is och björnar.
Efter som vi nu fick rätt mycket tid till havs gav Nikita en föreläsning om isbjörnar och växthuseffekten. Han har arbetat på ön sedan 1977 och hade en hel del att berätta. En av våra unga rangers , Nikolay, visade också foton
på djur som han tagit under sina 18 månader på här.

Sen eftermiddag nådde vi fram till Dragi Inlet. Det var här de överlevande från Karluk bodde tills de blev räddade. Dragi har en lång strand och en brant med vackra berg. Vi hade möjlighet att välja om vi skulle gå på en längre vandring uppför berget eller en kortare promenad. Jag kände mig optimistisk och valde den långa varianten. När vi väl kom till toppen hade vi en fantastisk utsikt över ett delta av små strömmar och över tundran. Då vi kom runt hörnan fick vi nyheterna via radio att det simmande en isbjörn runt vårt fartyg! Vilken tur för dem som stannat kvar ombord
denna kväll!  Björnen simmade mot land och det tog inte lång stund innan han dök upp på stranden precis nedanför oss. Med kikare kunde vi se honom vandra från stranden för att sedan gå inåt land och försvinna i dimman.

3 september – Dream Head
På grund av isen häromdagen hade vi nu gått norrut och sedan västerut igen och på morgonen hade vi kommit fram till Dream Head.  Vi gjorde en tidig landning efter frukost och fick igen välja på en längre eller kortare utflykt. Jag valde den längre och vår grupp gick rakt ut i tundran.  Marken var våt och väldigt ojämn då den var täckt med lämmelbon eller rättare sagt hålor. Jag kände mig som en jätte som klampade omkring och jag försökte verkligen undvika att trampa sönder deras små hem. Lämmlarna sprang från ”hus till hus” och det fanns hur många som helst av dem här! De kom i alla de färger och trots skillnaderna var de alla sibiriska lämlar berättade Nikita.

I skydd av berget och mitt på tundra stod en liten hjord på 7-8 myskoxar. Dessa fantastiska djur fick vi nu se ute i det
vilda! De galopperade runt en stund och mötte sen upp en annan hjord med sex myskoxar. Området var även fullt av fåglar och en del kom riktigt nära för att kika närmre på oss. Nikita pekade ut några vita prickar på bergssluttningen –  det var fjällugglor!

Det fanns en lagun en bit bort, en grund insjö, och någon såg en isbjörn där. Björnen bestämde sig för att vandra inåt land och emot oss. Först var det bara en liten vit prick men pricken blev större och större. Snart kunde man se björnen med bara ögat och vi blev tillsagda att sätta oss ner efter som det är mindre hotfullt i björnens ögon. Den unga hanen fortsatte gå emot oss och sniffade i luften.  Han satte sig precis mellan oss och landningsplatsen och vi var inte säkra på hur länge han tänkte hålla oss kvar där. Nikita och Nikolay, som är tränade att handskas med såna här
situationer gjorde sig redo när björnen kom allt närmre. Men till slut beslöt sig björnen för att gå sin väg och började vandra bort mot berget. När vi då tittade efter honom kunde vi se en hona med unge på väg ner! Detta var verkligen dagens höjdpunkt och vi var alla jättelyckliga över detta möte! Under lunchen såg vi till att alla de andra fick höra om vår fantastiska dag iland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: