Rapport från Svalbard, 26 juni-4 juli

2 juli, 2011 – Dansköya och Hamburgbukta.

Bortskämda med vänligt väder har vi blivit, och åter: stilla morgon, 10 C i Virgohamna. Olle berättade om Andree’s ödesdigra ballongfärd, och sedan satte vi fot på den historiska mark där det hela startade, på en liten strandslätt under klipporna. Inte mycket återstår av de ursprungliga installationerna, och ballonghuset markeras av ett senare monument. Nog kände vi historiens vingslag, som faktiskt sträcker ända till 1600-talets valfångst. En zodiactur tog oss runt en liten ö, där vi hade turen att träffa på en grupp sötnosade knubbsälar, vilande på stenar i strandvattnet. Havets polerade golv inbjöd till besök Hamburgbukta, en av alkekungarnas häckningsplatser vid en stilla lagun. En glaciär på reträtt synfältets bortre del, och nedanför bergen brer en heltäckningsmatta av mossor och lavar i vackert stämda jordfärger ut sig. Inne bland rasbranternas kantiga block häckar alkekungen, Arktis sötaste lilla fågel. I tusental svärmar de ut i svirrande flykt, burna på ett läte som minner om ett hysteriskt skratt i falsett. Den välgödda marken under klipporna hyser en osedvanlig rikedom av skörbjuggsörten, och denna milda eftermiddag upplevde jag en ny sensation i Arktis: en utpräglad honungsdoft kring den vita blommans klasar.

Knubbsälar i Hamburgbukta


3 juli, 2011 – Eilenbukta och Alkehornet.

Vinden vilade någonstans när vi steg iland på blommande tundran efter frukost. Den del av oss som haft ”spring i benen” fick här hasta och rasta sig, en värmande upplevelse i alla ordens meningar. Och därvid fick de möta ren i (en av) dess sanna omgivningar. För många är den marknära blomsterprakten värd närmare studier, och en vackert sorterad alpin flora lyste bland mossa o stenar: fjällsippan, stenbräckan, fjällglimmen och ishavsbläran för att nämna några. Vid den imponerande isälven som avvattnar de avlägsna ismassorna mellan bergen avnjöt vi en tyst stund och lät det mäktiga landet sjunka in.

Alkehornet med sin ännu frodigare tundra blev vårt farväl till landet, fågelklipporna och renarna. Man kan knappast undvika Svalbardsrenen, orädd och obekymrad här, och med en lokal numerär som slår alla rekord. Fågeklippan sjunger, i mossa och gräs blossar  tundrablomsterna, labben häckar därute någonstans – och attackerar!! Och räven är där, men höll distansen. På motsatta sidan isfjorden ruvar Barentsburgs tegelbyggnader på sluttningen: vår cirkel var sluten, Longyearbyen nästa. Men vilken fantastisk resa vi gjort genom kontrasternas land!!

En härlig paus i vacker miljö

Många hälsningar från fartyget och guideteamet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: