Rapport från Svalbard, ombord M/S Stockholm, 30 juni – 9 juli 2011

2 juli – Expeditionens första isbjörnsmöte

Detta var en dag i den arktiska packisen. I vår strävan att finna Arktis Konung – Isbjörnen – beslöt vi oss för att spendera hela dagen med att zick-zacka oss igenom denna labyrint av drivande isflak. Adam spenderade timmar i utkiken med kikaren klistrad mot sitt frusna ansikte för att finna den lilla gula pricken långt därborta, och till sist lönade det sig. På eftermiddagen såg vi vår första isbjörn på packisen. Det är här de föredrar att vara. Här kan de finna sitt favoritbyte – sälar. Vi såg en hel del av dessa också; Grönlandssälar hoppade i vattnet som delfiner och här och där såg vi Vikaresäl och Storsäl, samtliga listade på isbjörnens meny.

Vi lyckades också hinna med historiens kortaste zodiac-tur eftersom packisen drev mycket snabbare än förväntat, men vi hann ändå med en kortare isvandring bredvid vårt fartyg innan det var dags att återvända. Vår sömniga isbjörn hade börjat vandra emot oss och vi visste att vi hade större chanser att få se den på nära håll om vi befann oss ombord. Senare på kvällen fann vi ännu fler isbjörnar så vi parkerade fartyget i isen för att se vad som kunde hända.

En isbjörn mötte oss på packisen

4 juli – Spetsbergsgrisslor i hundratusental, charmiga valrossar och en mäktig glaciär

Vi hade under natten seglat ned i Hinlopen, stretet som delar de två största öarna och nu hade vi nått fram till Alkefjellet och här häpnade vi över den stora massan av sjöfågel. De flesta var Spetsbergsgrisslor – ungefär 250 000 individer – men vi upptäckte en och annan tretåig mås också.
Vi fortsatte sedan till andra sidan Hinlopen till Torellneset där vi besökte en valrosskoloni. Vilken syn! Men vad som kanske var mer imponerande var det närgångna mötet med dessa ett-och-ett-halvt-tons kolosser vid strandlinjen. Ulrika kommer aldrig att glömma känslan av att bli synad av en av dessa arktiska ikoner från några meters håll. En efterlängtad vandring ledde oss in i det arktiska ökenlandskapet och här snubblade vi över lämningarna från en ung isbjörn. Väl ombord seglade vi söderut mot världens tredje största ismassa – Austfonna och Bråsvellbreens isvägg. Vi följde denna fantastiska isformation söderifrån och hamnade till sist i Vibebukta där vi hade för avsikt att parkera för natten vid fastisen…
Ett svårslaget valrossmöte
9 juli – Ett perfekt avslut på en lyckad expedition

Vår resa började lida mot sitt slut, men det fanns fortfarande tid för ett till äventyr, så vi landsteg vid den nordligaste punkten på Prins Karls Forland – den västligaste av Svalbards öar. Det är en vacker landstigning där höga klippor tornar upp sig över tundran där vi vandrade. Massor av arktiska blommor förgyllde marken. De är mer talrika här på den varmare västkusten än i de östligare delarna där vi varit.

Vi hälsade också på de lokala knubbsälarna innan vi kom åter till fartyget och fortsatte söderut. Tiden höll på att rinna ut för oss så vi använde resten av dagen till att ånga vidare mot Longyearbyen och civilisationen, men först hann vi med Kjells avslutningsmiddag, som också bjöd på tillredningskurs av dessert på akterdäck med tveksamma ingredienser.

Svalbard visade sig från sin bästa sida även denna dag

Bästa hälsningar Adam Rheborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: