Nya Zeelands subantarktiska öar

PolarQuests guider bloggar från resan ”Nya Zeelands subantarktiska öar”.

21 november 2011 – Sjölejon och albatrosser på ön Enderby

Framför oss glimmade grön den låglänta ön Enderby. Rakt in en gnistrande vit parentes, en sällsynt sandstrand på en vulkanisk ö, sjölejonens födelse- och parningplats. En blå sommarhimmel spände från horisont till horisont. Att få sig ett heldagsbesök på en sådan ö, idag fri från introducerade djur, är ju en dröm!

På stranden vilande sjölejonhannar i väntan på honorna, och vi fann senare väl etablerade harem. Ett par parakiter på sluttningen ovan stranden, och en gulögd pingvin som skygg skyndade förbi. Långvandringen tog oss över till nordsidans bulbinellafält med en endemisk beckasin. Sedan slag i slag: piplärkan som orädd kilade vid våra fötter, skarven och den ljusmantlade sotalbatrossen på sina bohyllor, labben, och jättestormfågelns fjuniga ungar.

Lunchen intogs på en mjuk grässluttning, där en sjölejonsyngling visade drag av huligan. Och ön är ju mer hans än vår! Ett par flyktlösa krickor slogs våldsamt om honans gunst i en rännil vid våra fötter. Förtrollande är rataskogens vresiga virrvarr av vridna stammar. I dess dunkla atmosfär av stillhet, bortom stillbocarpans rabarberlika plantor, delade vi tid med sjölejon och tomtitar. Solen lös ikapp med oss denna dag!

24 november –  regn och hagel i Perserverance Harbour och en blåsig kväll

Himlen hade åter slutit sig, regnet kom och gick över såväl zodiackryssarna som bergbestigarna. Båda alternativen bjöd en ordentlig rotblöta. Men det bjöds vackra vyer för alla. På vattnet en kungsalbatross på nära håll, i sitt sannare element. Under buskagen längs stränderna spridda kelptrutar, den lilla krickan, rödnäbbsmåsen och några tärnor. Sjölejon dök upp, nyfikna eller upptagna av pojkslagsmål i vattnet. Så hukade vi under en plötslig hagelskur som kom och gick. I Tuckers harbour sågs jättestormfåglarna fylkas kring ett sälkadaver, – en måltid för mången god dag! Våra första unga elefantsälar vältrade i det grunda vattnet. En kort landstigning – vår sista landkänning på ett par dygn – tog oss förbi upphetsade sjölejon in i snåren, där vi strax tvingades till återtåg av en större, djup torvgyttjedamm.

När vi stävade ut ur fjorden hade vågorna vita gäss, och när vi rundade de sydöstra öarna med kurs mot Macquarie visste vi redan: Vi skepps-säkrade våra hytter och tog våra piller. Ett lågtryck med vindstyrkor kring 40+ knop hägrade därute. Södra oceanen i sitt esse kan man säga. ” The furious fifties,” *sade gamla tiders sjömän.
*”De rasande femtionde bredgraderna” – lite av vad vi själva upplevde!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: