20 juli 2012: Storöya och Vitön. Valrossdagen.

En vacker dimbåge spände över havet, dimman kom och gick. Ändå var det i strålande sol som vi körde in mot land, där de första valrossarna låg på de yttre klipporna: mammor med små kalvar tryckta intill sig! När vi gled vidare steg fler fram ur diset: en stor flock som sträckte från strandlinjen uppför sluttningen, kanske ett hundratal djur. Mindre grupper cirklade runt zodiakerna, råmande, brölande, blåsande: rundade huvuden, blixtrande betar,
plaskande, vältrande månghundrakilos kroppar. Så: en gnista genom flocken, och hälften galopperade i vattnet. Dramatiskt, och oklart vad som utlöste paniken.
Ett vackert isberg besöktes och beundrades, och så meddelade bryggan att en isbjörn satt på stranden! Han hade drivit rossarna i vattnet igen, i hopp om att få en liten kalv. En misslyckad attack, och lite melankoliskt hopkurad iakttog han det upprörda kaos han åstadkommit. Vid stranden kom han oss/vi honom  – väldigt nära!
Vitön bjöd på en sovande björn och stora hjordar av valross. Högtidligare för oss var att samlas kring Andree’-monumentet, slutpunkten på det djärva försöket att nå Polen. En stund för att kontemplera männens öde, en förbiseglande bredstjärtad labb, ett gruppfoto. Så fick vi en underbar dag – igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: