Isbjörnar, valrossar och Vitön

PolarQuests guider bloggar från expeditionsfartyget M/S Quest

2012-08-19
Storøya, Kvitøya

De dimmiga morgnarna tycks förfölja oss, så även idag när vi hade dragit oss långt nordost ända till Storøya. Men liksom alla tidigare dagar så lättade dimman även idag och fram trädde den mäktiga ishättan som täcker större delen av Storøya. Med sämre väder utlovat fanns ingen tid att spilla så vi satte gummibåtarna i vattnet direkt efter frukost. I en bukt in emot land simmade ett par stora grupper med valrosshonor och deras kalvar och på stranden vankade inte mindre än 4 isbjörnar av och an. Från Storøya drog vi oss ännu längre österut och kom under eftermiddagen till den mycket avlägsna Kvitöya, platsen där Andrée och hans män hade sitt sista läger efter sin långa isvandring 1897.

Efter besöket på Danskøya i förrgår kändes det onekligen högtidligt att komma hit och besöka även den plats från vilken Andrée, Strindberg och Fraenkel slutligen befordrades till härligheten. Vitön bjöd dock inte bara på polarhistoria av högsta karat, på en udde i norr låg också en större grupp valrosshonor med kalvar, längre inåt land låg en stor björn och funderade över hur den skulle ta sig an detta överdåd av mat och i luften flög förutom hundratals tretåiga måsar, i sig imponerande nog, även tiotals, kanske över hundra bredstjärtade labbar, något som verkligen hör ovanligheterna till.

2012-08-22
Freemansundet, Sundnäset

Än en gång fick vi våra landstigningsplaner grusade av björn. Ingen protesterade dock när utforskandet av Rindedalen i Freemansundet fick påbörjas från båtarna, eftersom en björnhona märkt med sändarhalsband och hennes årsunge gick och letade efter något ätbart på fjällsluttningen på Skarpryttarberget, Barentsøya. På behörigt avstånd från björnarna steg vi iland på Rindedalens mjuka tundra och vandrade på lätta fjät emot en mindre grupp renar som betade längre upp på land. De vandringssugna fortsatte längre upp i dalen varifrån vi hade en fantastisk utsikt – eller insikt? – djupt in i Rindedalen. Vi följde sedan en smältvattenjokk tillbaka ner mot stranden, där vi fick se konturerna av ett par vitvalar som simmade i strandkanten.

Ingen rast, ingen ro, så direkt efter lunch var det dags för nästa landstigning, den är gången vid Würtzburgerhytta på det närbelägna Sundneset. Då det inte fanns någon hemma som kunde bjuda på kaffe så avlade vi bara en kort artighetsvisit i hyttan innan vi delade in oss i de numera välkända grupperna med ett gäng som vandrade lite längre och ett som höll sig kvar i närheten av hyttan. I den närliggande Andsjön simmade ett 30-tal alfåglar, i sjön längre bort ett par smålommar och på de bördiga mossmarkerna kom vi riktigt nära ett par renar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: