Archive for the ‘Ryska Arktis’ Category

Missa inte Frozen planet på SVT

januari 3, 2012

Ett nytt år är här och vi på PolarQuest ser fram emot ett händelserikt 2012!

Ni missade väl inte att BBC-serien Frozen planet hade premiär på SVT2 den 1 januari? En perfekt start på det nya året tycker vi! Det är en serie i sju delar om livets kärva villkor i Arktis och Antarktis. David Attenborough tar oss med på en fantastisk polarexpedition där vi får uppleva alla årstider, likaväl som vi får träffa isbjörnar, pingviner, valar och sjöfåglar. Läs mer om serien och se avsnittet här…

God fortsättning önskar PolarQuest!

 

Sällan besökt mark

augusti 3, 2011

PolarQuests Johanna Vakkila bloggar från ryska Arktis – Tjuktjerhalvön & Wrangelön.

Tisdag 2 augusti – Herald Island och Dragi Harbour
Inte många människor kan säga att de varit iland på Herald Island. Men vi kan! Uppskattningsvis hör vi till en skara om cirka hundra personer! Ön består av karga, stupande klippor som rasar rakt ner i havet och ön bjuder sällan in folk. Väder och vind gör det oftast omöjligt att komma iland. Flera hundratusen fåglar verkar dock trivas här. Förutom att stå på sällan besökt mark, fick vi även bekanta oss med två isbjörnar. En stod på stranden och tittade på oss under en ganska lång tid. Ett par klippblock längre bort väntade ännu en björn. Denna gång återigen i ett gammalt ide. Inte en vanlig syn som vi nu har fått ta del av två gånger.

Och som om två isbjörnar till skulle vara nog… Efter att ha styrt fartyget tillbaka till Dragi Bay, där tanken var att vi skulle göra en lång härlig vandring, fick vi ännu en gång tänka om. Inte EN isbjörn så långt ögat kunde nå. Men däremot TOLV. Så istället för landstigning blev det en makalös gummibåtstur. Fem björnar visade upp sig från sin bästa sida, några av dem klättrandes ner mot havet för att äta på delar av en valross. Vi kunde även se flera björnar på lite längre håll, en mamma med två ungar, två björnar på kullarna och en ensam herre strövandes på stranden. Kan man bli isbjörnsmätt tror ni? Nej, förmodligen inte.

Foto: Johanna Vakkila

Isbjörnsmöte

Framme vid Kolyuchinön

augusti 1, 2011

PolarQuests Johanna Vakkila bloggar från ryska Arktis – Tjuktjerhalvön & Wrangelön.

Söndag 31 juli 2011 – Kolyuchin Island
Under natten seglade vi ut ur dimman med riktning mot ön Kolyuchin. Vid klar sikt och om isbjörnarna förblev ur sikte, skulle vi göra en landstigning. Lyckligtvis blev det bara en gummibåtstur, eftersom vi från brygga och däck kunde räkna till minst nio isbjörnar på ön.

Vi gav oss ut i gummibåtarna och på ett par timmar rundade vi hela ön. Och vilka härliga två timmar det blev! Förutom de isbjörnsiakttagelser vi gjorde från fartyget, fick vi några makalösa möten på närmre håll. Bland annat ett par välmående herrar, en mamma med två ungar som simmade i vattnet och dessutom en björn som tittade ut från ett gammalt ide. Total isbjörnstillfredställelse.

Tillbaka på fartyget var det bara till att gå igenom alla de bilder som knäpptes därute. Eller så får hårdiskarna där hemma det tungt.  Medan Rodney, Laurie och Katya höll ett varsitt föredrag, styr fartyget vidare mot ett av färdplanens mest spännande mål: Wrangelön!

Färsk rapport från ryska Arktis

juli 29, 2011

PolarQuests Johanna Vakkila bloggar från ryska Arktis – Tjuktjerhalvön & Wrangelön.

28 juli, 2011 – Resans första landstigning

Idag gör vi vår första landstigning vid det outforskade Cape Achen. Inte ens besättningen har varit här tidigare och den där charmiga expeditionsandan och upptäckarlusten som vi alla längtat efter blir mer och mer påtaglig. Vi gör en gummibåtskryssning längs gigantiska, lodräta basaltklippor, majestätiskt uppskjutna ur havet. Hyllavsatsern sjuder av liv och runt omkring oss, kors och tvärs, flyger säkerligen hundratusentals fåglar avolika arter. Tofslunne, hornlunne, spetsbergsgrisslor och pelagskarv bara för att nämna några få. Vi är så fokuserade på allt som sker ovanför oss att man får passa sig så man inte faller baklänges ur gummibåten.

Foto: Morten Jørgensen

Hornlunne

På andra sidan bukten kunde vi skymta någon form av bebyggelse som vittnade om mänsklig närvaro. Det visade sig vara en Tjuktji-familj som hade satt upp ett fiskeläger. Först gick våra ryska guider Katya och Julia iland för att fråga om vi fick hälsa på. Tjuktjerna som är hjärtliga männsikor, tog emot oss med öppna armar. Medan vi var där drog de upp stora rödingar och rensade dem vid vattenbrynet. Det var verkligen med stor ödmjukhet och fascination som vi fick bekanta oss med områdets urinnevånare.

Nakdodka, Heraldön och Kaluychinhalvön

september 7, 2010

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön!

3 september – Nakhodka
Fastän vi hade haft en rejäl utflykt på tundran på förmiddagen var vi sugna på mer äventyr! Vi hade nått fram till en ön Nakhodka, som ingen hade besökt på 30 år och vi skulle ha möjligheten att gå i land där. Vi var 17 modiga som trotsade vädret och bestämde oss för att följa med vår expeditionsledare Rodney.  På vägen till stranden såg vi en isbjörnshona med unge och det var även flera sälar i vattnet. Isbjörnshonan simmade iväg men ungen tvekade en stund innan den också hoppade i vattnet.

En liten stund senare såg vi en isbjörn stå på bakbenen i vattnet och titta på oss när vi åkte förbi. Helt fantastiskt!  När vi kom i land satt en fjälluggla en bit bort, en sådan otroligt vacker fågel. Det låg ett landmärke på andra sidan ön och vi tog oss över tundra och våtmark och kikade på märket som satts upp här 1963. Efter att ha poserat vid detta var det dags att börja vandringen tillbaka. Det började skymma när vi tog oss tillbaka till vårt fartyg igen.

4 september – Heraldön
Under natten hade vi åkt öst ut från Wrangelön mot Heraldön. Förmiddagen bjöd på en zodiakkryss runt ön och vi visste inte riktigt vad som väntade oss. Klipporna runt ön var magnifika! Lite dimma högst upp och stämningen var magisk. Runt ön fanns massa av fåglar, kanske inte så tätt som tidigare men fantastiskt vackra! Vi såg mängder av hornlunnefågel, spets-, sill- och tobisgrissla. I en grotta låg en grupp med valrossar och dåsade. Ca 50 meter från grottan fanns en sandstrand och där låg två isbjörnar. En av dem närmade sig grottan och dök i vattnet för att senare dyka upp på andra sidan grottan. Så lyckligt ovetandes låg valrossarna med en isbjörn på vardera sidan. (Förmodligen var inte björnarna riktigt hungriga och hoppades nog att en säl skulle komma förbi istället.)

Vi fortsatte en bit bort och hittade en annan strand där vi gjorde en kort landning och nu kunde vi ärligt säga att vi satt vår fot på Heraldön också!

På kvällen åkte vi förbi Roger’s Inlet för att släppa av våra unga rangers, de så kallade ”björnpetarna” och sedan bar det av mot fastlandet igen.

5 september – Vankarem
Denna dag spenderades mest till havs och dimman var rätt tät så vi hade svårt att se så mycket. Katya hade en föreläsning om Wrangels djur under de fyra årstiderna som var mycket intressant. Lite senare hade Justine en blomsterstund i baren och vi fick möjligheten att ta med kameror och laptops för att lista ut vad det var för blommor vi sett hittills.

Framåt kvällen hade vi nått fram till fastlandet och Vankarem. Det fanns valross i vattnet och vi fick möjligheten att ge oss ut för att spana efter dem. Den ena gruppen  fick se valrossar leka i vattnet framför zodiakerna. Grupp två hade lite mer tur då dimman lättnade lite och valrossarna var ännu mer nyfikna och vågade sig lite närmre. Vissa skymtade även en isbjörn i land. Efter denna lite fuktiga och blöta tur fick vissa inspiration och under middagen planerades en stund i bastun som avslutning på dagen.

6 september – Koluychin halvön
Tidig morgon plockade vi upp två forskare och vår färd gick vidare österut. Vi hade nu kommit fram till Kolyuchin halvön. Efter frukost bar det av mot land och vi hade tre timmar på plats att vandra som vi ville. På stranden satt en övergiven hund och åt på en säl som förmodligen flutit i land och en bit bort fanns en bit av en strandad Grönlandsval kvar. Vi hittade även en stor kälke och en rejäl båt. En av forskarna, Alexi, visade oss en liten stuga där han brukade spendera vår och sommar. Den hade både spis, säng, ett smart litet handfat och till och med egen toalett. Under stugan bodde sibirisk sisel, som även hade grävt ut små lyor i marken runt omkring. Brevid stugan fanns ett stort landmärke och tundran och stranden var full av drivved.

Halvön hade flera små sjöar och här fanns också mycket fågel. Sju olika vadare, fjällugglor, kejargäss och lommar bl.a vitnäbbad islom sågs vi här. De flesta av oss hade gärna spenderat mer tid här då det fanns så mycket att se och vädret var så behagligt och för oss nu, väldigt milt. Efter lunch var det dags för en stund med Justine och hon berättade om djur och natur på de olika polerna.

Koluychin halvön

Vi går nu vidare sydöst och imorgon är det dags för Uelen, något som vi alla ser fram emot!

Vidare äventyr i Ryska Arktis!

september 3, 2010

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön! 

1 september – Doubtful
Under eftermiddagen åkte vi västerut mot Doubtful. Det var is i vattnet men vi skulle ändå ha möjlighet att ta oss till samhället med våra zodiaker. Färden blev gropig och vi blev helt nersprayade med vatten men det gjorde inget, för vi hade bara ögon för ön och de vackra bergen i kvällssolen.

Än en gång kom vi till ett övergivet samhälle, ett hus används som sommmarstation för rangers. På stranden stod Nikita, en isbjörnsforskare, som kommer följa med oss på resten av resan. Precis när vi kom i land dök en isbjörn med unge upp till vänster om landningsplatsen så dit fick vi inte gå själva. Många stannade för att titta på björnarna och vi andra gick på jakt efter lämmel. Vi hittade tyvärr ingen lämmel men några hade turen att se en fjälluggla istället!
Solen började gå ner och bergen var upplysta av ett underbart rosa och orange ljus. Vilken skillnad mot morgonens landing!

2 september – Dragi Inlet
Strax innan klockan 05.00 talade Rodney om att vi skulle behöva vända om då isen blivit alldeles för tjock. På ett isflak satt en isbjörnshona med sin unge. Pyjamaser slängdes av och vi rusade ut på däck för att titta på både is och björnar.
Efter som vi nu fick rätt mycket tid till havs gav Nikita en föreläsning om isbjörnar och växthuseffekten. Han har arbetat på ön sedan 1977 och hade en hel del att berätta. En av våra unga rangers , Nikolay, visade också foton
på djur som han tagit under sina 18 månader på här.

Sen eftermiddag nådde vi fram till Dragi Inlet. Det var här de överlevande från Karluk bodde tills de blev räddade. Dragi har en lång strand och en brant med vackra berg. Vi hade möjlighet att välja om vi skulle gå på en längre vandring uppför berget eller en kortare promenad. Jag kände mig optimistisk och valde den långa varianten. När vi väl kom till toppen hade vi en fantastisk utsikt över ett delta av små strömmar och över tundran. Då vi kom runt hörnan fick vi nyheterna via radio att det simmande en isbjörn runt vårt fartyg! Vilken tur för dem som stannat kvar ombord
denna kväll!  Björnen simmade mot land och det tog inte lång stund innan han dök upp på stranden precis nedanför oss. Med kikare kunde vi se honom vandra från stranden för att sedan gå inåt land och försvinna i dimman.

3 september – Dream Head
På grund av isen häromdagen hade vi nu gått norrut och sedan västerut igen och på morgonen hade vi kommit fram till Dream Head.  Vi gjorde en tidig landning efter frukost och fick igen välja på en längre eller kortare utflykt. Jag valde den längre och vår grupp gick rakt ut i tundran.  Marken var våt och väldigt ojämn då den var täckt med lämmelbon eller rättare sagt hålor. Jag kände mig som en jätte som klampade omkring och jag försökte verkligen undvika att trampa sönder deras små hem. Lämmlarna sprang från ”hus till hus” och det fanns hur många som helst av dem här! De kom i alla de färger och trots skillnaderna var de alla sibiriska lämlar berättade Nikita.

I skydd av berget och mitt på tundra stod en liten hjord på 7-8 myskoxar. Dessa fantastiska djur fick vi nu se ute i det
vilda! De galopperade runt en stund och mötte sen upp en annan hjord med sex myskoxar. Området var även fullt av fåglar och en del kom riktigt nära för att kika närmre på oss. Nikita pekade ut några vita prickar på bergssluttningen –  det var fjällugglor!

Det fanns en lagun en bit bort, en grund insjö, och någon såg en isbjörn där. Björnen bestämde sig för att vandra inåt land och emot oss. Först var det bara en liten vit prick men pricken blev större och större. Snart kunde man se björnen med bara ögat och vi blev tillsagda att sätta oss ner efter som det är mindre hotfullt i björnens ögon. Den unga hanen fortsatte gå emot oss och sniffade i luften.  Han satte sig precis mellan oss och landningsplatsen och vi var inte säkra på hur länge han tänkte hålla oss kvar där. Nikita och Nikolay, som är tränade att handskas med såna här
situationer gjorde sig redo när björnen kom allt närmre. Men till slut beslöt sig björnen för att gå sin väg och började vandra bort mot berget. När vi då tittade efter honom kunde vi se en hona med unge på väg ner! Detta var verkligen dagens höjdpunkt och vi var alla jättelyckliga över detta möte! Under lunchen såg vi till att alla de andra fick höra om vår fantastiska dag iland.

Mot Wrangelön

september 1, 2010

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön!

29 augusti – Provideniya
Efter att vår första dag spenderats helt och hållet till havs för att nå Provideniya anlände vi dit tidig morgon. Vi var bara några få på däck som såg Provideniya växa fram ur dimman runt 4-tiden på morgonen.  En liten säl och ett fåtal fåglar simmade och flög kring fartyget. Staden, som var mycket viktig för Ryssland under kalla kriget hade en gång 15 000 invånare men har nu bara 3000 och är nu en liten stad som kantas av stora kranar i den lilla hamnen.

Providenyia

Efter frukost gjorde vi en landstigning och möttes av två uniformerade tulltjänstemän. De  hade redan sett våra pass och prickade nu av oss en efter en på en lista när vi gick i land. Det är strikt förbjudet att fotografera alla uniformerade eller officiella tulltjänstemän här så även här fick vi hålla kamerorna i styr.

Provideniya har regionens bästa museum och vi gick uppför huvudgatan eller ja, den enda gatan, för att besöka det. Längs med gatan fanns övergivna hus, ett elkraftverk från 1947 som fortfarande var igång, en övergiven biograf och här stod också en staty av Lenin. Även här hade vissa byggnader målats i skarpa färger och det var verkligen fascinerande att se skillnaden mellan husen. Museet var verkligen intressant och bjöd på information om innuiterna och deras liv. Utställningen visade oss en blandning av deras historia, jakten efter mat och deras överlevnad,  hur de gjort sina kläder och avslutningsvis fanns ett helt tält med tillbehör.

På andra sidan samhället låg en kyrkogård som några av oss besökte. Inte en lätt strapats då man behövde klättra upp stenrös för att ta sig dit. De flesta gravarna pryddes av träkors eller rostiga gravstenar i stål och det var mycket annorlunda mot det vi svenskar är vana vid. Utsikten över både staden och omgivningen var strålande och vi tog många vackra foton på vårt fartyg som låg för ankar i bukten.

På eftermiddagen hann vi med en föreläsning om marina däggdjur av vår guide Aleks innan det var dags för en zodiakkryss till Bird Island – fågelön. En liten klippig ö full av fåglar och här såg vi våra första horn- och tofslunnefåglar. Vilka tuffa fåglar!  Jag blev lika förtjust vare gång vi såg dem!

Färden gick vidare på det stilla vattnet och vi såg ett stort plask en bit bort. En gråval! Vi försökte komma i kapp den men det gick kanske inte så bra som vi hade hoppats. Dock fick vi se en rygg och en stjärnfena innan den dök några gånger och vi var faktiskt riktigt nöjda med det också!

Vår färd fortsatte till Whale Bone Alley, en strandsträcka med valben uppsatta som i en allé. Här fanns många ben bland blommorna och sibiriska pipharar pep och lockade oss i runt bland stenrösen vid sluttningen. Dimman och mörket kom och vi tog oss snabbt tillbaka till fartyget. Direkt efter middagen var det läggdags, vi behövde ju vila upp oss så vi orkade med mer spännande dagar här i Ryska Arktis!

30 augusti – Cape Dezhnev & Cape Ikutur
Denna morgon hade vi kommit fram till Cape Dezhnev, den mest östliga platsen i hela Asien. Tyvärr kunde vi inte gå iland precis på uddens spets utan lite söderut, men det var helt otroligt att faktiskt vara här!  Väl uppe på sluttningen, efter en rejäl klättring bland stenar och bäckar, såg vi den övergivna byn Naukan. Befolkningen blev tvångsförflyttad härifrån 1958 då det inte var ”lämpligt” för dem att bo så nära Alaska på andra sidan vattnet och bara 89 km bort.  Tullstationen var övergiven och vi kunde vandra omkring och kika in i byggnaderna. En av dem hade ett väldig speciellt utedass i form av en trägång ut i luften med ”toaletten” hängande direkt över sluttningen ner till vattnet. Förmodligen ett mycket kallt och blåsigt besök om man hade vågat sig på det!

Vidare fanns ett monument till Dezhnev uppe på höjden med fanastisk vy över hela stranden och havet. Och dessa vackra klippor! Lite nedan för fanns också ett stort ryskt träkors till minne av alla sjöfarare i dessa vatten. Denna udde bjöd på en mängd växter och vår guide och botanist Justine var alldeles överlycklig och hjälpte oss ta reda på vad det var vi såg. På tundran lyckades vi se flera fjällrävar, både ljusa och en stor svart räv. Vi försöker fortfarande lösa mysteriet var den svarta räven kom ifrån och vad det kunde vara för något.

Efter lunch hade vi möjlighet att se en dokumentär om is- och grizzlybjörnar som både fascinerade och berörde. Sen eftermiddag nådde vi Cape Ikutur och fick en möjlighet att se valross. Valross jagast lagligt i detta område och några dagar tidigare hade jägare skrämt bort den stora koloni av valross som brukar finnas här. Vi ville därför vara försiktiga och inte störa den lilla grupp som hade vågat sig tillbaka och gick därför in i motvind för att inte valrossarna skulle få korn på oss. Längs med den klippiga stranden låg en grupp på ca 300 valrossar och i vattnet lekte ett hundratal uppdelande i grupper! Det bökades och brökades, nöffades och spottades. Jag har sett valrossar förrut men jag har aldrig HÖRT dem på detta sätt tidigare!

I vår zodiak hade vi Katya som guide och hon satte ner en speciell mikrofon i vattnet och lät oss lyssna på hur valrossarna kommunicerar med varann under vattnet. Det lät som snickrande och klickande och det är helt
otroligt att de kan låta så annorlunda under vattnet än de gör på land. Och hur får de fram dessa ljud? Vi var verkligen förbryllade och förtjusta då de plaskade framför oss.

Det började skymma väldigt snabbt och innan hemfärd åkte vi förbi ett vattenfall vid en klippa en bit bort. Ingen av oss var tuff nog att bräda Anita Ekberg så vi åkte tillbaka till fartyget och tog en bastu där istället.

31 augusti – Kolyuchinön
Våra guider hade varit ute och spanat för att se om det var möjligt för oss att besöka Kolyuchinön på morgonen men hade då hittat en isbjörn i ett litet hus. När det var dags för oss att ge oss ut på vattnet och vi blickade mot den övergivna väderstationen från våra zodiaker kom husets nya herre ut för att se efter vad som var på gång. Isbjörnen var stor men mager och stod och spejade ut över oss och vattnet likt en stor vakthund. Efter en stund verkade den bestämma sig för att vi inte var så spännande och gick tillbaka in i sitt hus.

Vi körde vidare runt Kolyuchinön och runt hörnan bestod ön endast av branta klippor. Klipporna varierade i form och storlek men var fulla av olika typer av fåglar. Vi såg massor med grisslor, brednäbbade simsnäppor, skarvar, trutar, beringtejst, alkekungar, horn- och tofslunne och måsar. Guiderna gissade att det var ca 300 000 fåglar här! Klipporna i sig var enastående och vi såg allt från ”Sagan om ringen” -liknande öppningar till Påskö-avsatser. Fåglarna seglade in och ut över våra huvuden och ljudet från klipporna i kombination med lite dimma gjorde detta till en helt fantastisk morgon!

Under eftermiddagen gick vi i rak kurs mot Wrangelön och Katya, vars föräldrar jobbar och bor på ön, höll ett föredrag för att förbereda oss på vad som väntade de nästa dagarna.

1 september – Wrangelön!
Vårt fartyg närmade sig Wrangelön i dimma men vi fick de goda nyheterna att vi skulle kunna gå iland i Roger’s Bay och besöka det gamla samhället här. Det var en 15 minuters färd i zodiak in mot land och helt plötsligt såg vi en isbjörnshona med unge uppe på krönet!  Vi kryssade omkring en stund och beundrade dem tills de gick vidare in mot land. Väl i land möttes vi av en innuit som jobbar på väderstationen och har bott här nästan hela sitt liv, två unga ”renherdar” och deras hund Chutko.

Vi vandrade upp mot det (nästan) övergivna samhället och slogs genast av det helt otroliga förfallet av byggnaderna. Allt hade bara blivit lämnat upp och ner där somdet var – hus,  bilar, ALLT! Gamla rostiga bensintunnor låg strödda överallt i detta fantastiska landskap. Bland rosten frodades dock blommorna och vi såg arktisk vallmo för första gången där de lyste upp marken. På tundran dök vår isbjörnsmamma med unge upp igen.  De stannade en bit bort och vi försökte vara tysta för att inte skrämma bort dem och de lade sig ner för en liten lur.

De flesta var mycket tagna av detta besök och vi åkte därifrån med en mycket konstig känsla. En helt unik och vacker plats men så förfallet och det känns som en helt egen värld här ute. De personer som jobbar här ute har jag stor respekt för och samtidigt som jag avundas dem den otroliga naturen och omgivningen finns det så mycket som bara verkar stå still härute. En mycket speciell landstigning och något vi verkligen kommer ta med oss hem.

Ryska Arktis

augusti 30, 2010

Följ med Polar Quest’s grupp och vår kollega Malin Forsell ombord The Spirit of Enderby i Ryska Arktis, Tjuktjerhalvön och Wrangelön!

24 augusti – Klara, färdiga flyg!
Äventyret började för de flesta av oss svenskar på Arlanda. Vi var spända och det var med förtjusning vi klev ombord planet till Chicago. I Chicago fick vi en rejäl bensträckare och intog en gemensam lunch, egentligen vår middag, och utbytte tidigare erfarenheter. Många glada skratt och historier från alla världens hörn. Det är ett berest och erfaret gäng jag har med mig insåg jag snabbt. Härligt med människor som är redo för en riktig expedition!

Vi flög vidare mot Anchorage med Alaska Air. Kändes lite segt med 7 timmar till på ett flygplan men vi var ju på väg mot rätt håll i alla fall!

25 augusti – Anchorage med omnejd
Efter några timmars sömn tog endel av oss beslut att utforska Alaska och åkte iväg på dagsturer till nationalparker, sjöar och berg. Några av oss stannande kvar i strålande och soliga Anchorage. Den lilla staden kändes otroligt ren och fräsch och vi tog många djupa andetag där vi gick omkring och beundrade de vackra bergstopparna och landskapet runt omkring oss.

På kvällen var det dags att möta alla våra medresenärer och byta historier om vad vi hade varit med om under dagen. Vi samlades för middag på hotellet och där träffade vi människor från alla världens hörn! Morten hälsade oss välkomna och hade en liten överraskning till oss. Pga. ändrade regler från de amerikanska myndigheterna kunde inte vårt fartyg längre lägga till i Nome utan vi skulle få flyga över till Anadyr i Ryssland för att där ta oss ombord på
vårt flytande hem, The Spirit of Enderby. Vi var alla mycket lättade att resan fortfarande skulle bli av och mycket nyfikna på morgondagen!

26 & 27 augusti – Nome & Anadyr
Efter frukost gav vi oss av till Anchorage flygplats och  för att ta oss till Nome. Väl framme där blev vi mötta av den fantastiska lokalbon och eldsjälen  Richard som, på sitt alldeles unika sätt, berättade för oss vad som skulle hända härnäst.

Den svenska gruppen, som var den allra första, gick några hundra meter över till Bering Air, ett privat bolag med små plan som skulle ta oss i grupper om 8 eller 12 personer över Beringsundet. Vi blev vägda (!) och fick sedan  en snabb fika innan det var dags att hoppa ombord. Resan över gick mycket bra och stadigt och två timmar senare landade vi på rysk mark. Nu kändes det verkligen att vi var i Ryssland!  En helt annan känsla och ruiner och fyrkantiga byggnader låg runt om oss på denna lilla flygplats. Olika officerare i uniform stod runt vårt plan och vi var strikt ombedda att inte
ta några som helst foton då våra kameror då skulle bli konfiskerade och förstörda. Även om jag var mycket, mycket sugen på att föreviga detta ögonblick vågade jag inte riktigt ta risken…

Vår grupp fick vänta i ett litet rum där alla fick fylla i formulär med personuppgifter och syftet med vårt besök. Därefter var det pass och visa inspektion och sen var det väsk- och deklarationsdags. På andra sidan, efter tullen, stod Julia och väntade på oss för att ta oss till fartyget som låg vid ankar en liten bit ut i bukten. Hon informerade oss om att det nu helt plötsligt gått från att vara morgon den 26 augusti till eftermiddag den 27 augusti! Skumt!

En liten biltur senare var vi framme på en strand bland rostiga fartyg och förfallna byggnader. Staden en bit bort såg ut att vara uppbyggd av lego. Vädret var molnigt men vattnet var mycket lugnt och vi hoppade glatt i zodiakerna som tog oss ut till fartyget. Vad härligt! Nu börjar det, tänkte jag överförtjust när saltvattnet skvätte omkring oss!

Justine mötte oss när vi steg ombord men vi hann knappt säga hej till henne eftersom ett gäng vitvalar cirklade fartyget (!) och alla ville se så många och så mycket av dem som möjligt. De verkade vara väldigt nyfikna men kanske lite tveksamma till motorljudet.  Vi väntade in de andra grupperna, som fått stanna kvar i Nome lite längre, och utforskade fartyget under eftermiddagen.

Efter en gemensam middag och en liten introduktion från expeditionsledaren Rodney Russ var vi rätt fövirrade tidsmässigt och det var dags att krypa till kojs. Fartyget började gå nordöst mot Provideniya och vi fick en mycket lugn natt ombord.

Kommendörsöarna & Kamtjatkahalvön

juli 15, 2010

2010-07-12

Humöret var på topp idag, kanske t o m lite mer än vanligt med tanke på den otroliga gårdagen, där vi förutom den fantastiska miljön och en massa olika sorters fåglar även fick se gråval, uttrar, björn och jättehavsörn.

Morgonens landstigning i byn Nikolskoye på Beringön började med en passkontroll nere på stranden. För att besöka Kommendörsöarna behövs en massa speciella tillstånd och därav den grundliga kontrollen av både pass och visum. Det var första gången som jag varit med om en passkontroll på en strand och jag verkade inte vara den enda för alla ville så klart föreviga denna lite udda händelse.

Byn består av ca 1000 personer och här besökte vi det mycket fina museet som bl a berättade om Bering och hans expeditioner på 1700-talet. Vi promenerade också omkring och tittade på byn och pratade med lokalbefolkningen och besökte ett monument över Bering. Några av oss tog även en kopp te hos Sergej, en lite udda man och lokal konstnär som hade många strängar på sin lyra. Han berättade gärna om sina äventyr, t ex om när han seglade på Indiska Oceanen. I sin ”studio” nere vid vattnet hängde alla möjliga objekt som han hittat eller samlat på sig under åren. Allt ifrån livbojar från japanska fartyg och käkdelar från späckhuggare och hajar till tidningsurklipp från andra världskriget och om prinsessan Diana. Hans målningar, gjorda enbart med stiftpenna och bläck, var otroligt detaljrika och jag köpte en som en liten souvenir som jag ska hänga upp på väggen bredvid mina andra minnen från alla spännande expeditioner jag varit på.

Efter lunch besökte vi en koloni med runt 2000 nordliga pälssälar på den nordvästra udden på Beringön. Här fick vi beskåda när hanarna gjorde allt de kunde för att skydda sina harem med honor från andra hanar och det kan gå ganska vilt till ibland må ni tro. De otroligt söta pälssälungarna lekte på stranden och såg så vilsna ut, som bara sälungar kan göra.

Kommendörsöarna består av fyra öar – två större, Bering och Medny, samt två mindre, Arij Kamen och Toporkov. Toporkov ön är dock inte att förväxla med den andra Toporkovön i Kurilerna som jag berättat om tidigare.

Som avrundning på dagen och vårt besök hos sälarna tog vi gummibåtarna till Arij Kamen. Ön är egentligen en enda ganska låg fågelklippa som är så liten att det endast tar 5 minuter att åka runt den med en gummibåt om du gasar på lite- Vilket också förklarar namnet, för kamen betyder nämligen sten eller klippa på ryska. Trots att den är så liten så är den hem för flera tusentals fåglar och vi såg bl a tofslunnefågel, tretåig mås, olika sorters skarvar, papegojalka, grisslor och klippsnäppa.

Nu har vi dessvärre bara två dagar kvar på denna oförglömliga expedition och vi får se vad de dagarna har att erbjuda…

Stay safe!

//Jonas

2010-07-10

Så har vi då lämnat Kurilerna bakom oss och återvänt till Kamtjatkahalvön. Bukhta Russkaya är egentligen inte en bukt utan en fjord och när vi sakta men säkert seglade in i fjorden med vårt fartyg Spirit of Enderby blev vi välkomnade av blå himmel och strålande sol. Jag har absolut ingenting emot dimma och lite ”mindre soliga” vädervarianter men det är klart att väder som detta gör att man känner sig ännu gladare än vanligt.

Det kändes som om vi hade alla förutsättningar för ytterligare en bra dag och redan på vägen in i fjorden fick vi bekräftelse på att så också var fallet. Förbi fartyget flöt nämligen ett antal små grupper av den fantastiskt charmiga havsuttern som vi alla trånat och längtat efter att få se. Som det sig bör för en havsutter så låg de där och vilade på rygg på ytan med ”fötterna” i vädret och tittade på oss när de sakta drev förbi. För att ytterligare rama in den fantastiska utsikten som inte kan beskrivas utan måste ses med egna ögon så låg det massor av tofslunnefåglar och guppade på ytan. ”Titta där i det där gamla trädet” ropade någon och vi tog alla fram kikarna och zoomade in en Stellers havsörn (eller jättehavsörn) som vi också hoppats få se under vår expedition.

I enlighet med den ryska byråkratin så tog det nästan 1,5 timme av passkontroller, pappersarbete och väntan innan vi fick klartecken från gränspolisen att gå iland men när det var klart så satte vi kurs in mot land med zodiacerna för att leta efter björn. På vägen in till land fick vi även se ett antal Largasälar som stack upp sina huvuden och nyfiket undrade vad vi höll på med. Largasäl är en underart till knubbsälen som egentligen hör hemma i packisen men på somrarna verkar den gilla att hålla till längs grunda kustområden, såsom längs Kamtjatka och Kurilerna.

En grupp av oss gav sig iväg längs stranden för att studera fågellivet och en gav sig iväg till fots längs floden inåt land för att leta efter björn. I björngruppen (som jag valde) hann vi inte längre än ett par hundra meter innan vi fick se våra första tecken på björn i form av färska spår i kanten av flodbädden. Sakta och så tyst vi kunde tog oss fram genom den midjehöga vegetationen som var kantad av iris och lupiner och när vi dessutom hittade en färsk lega med björnspillning steg spänningen ännu mer. Tyvärr låg nog vinden på fel så vittringen av oss spred sig inåt land för vi hittade ingen björn, men vad gör det, vi hade en fantastisk tur i björnens hemtrakter och vi fick ju bevis för att den faktiskt finns där.

Efter den utsökta lunchen i strålande solsken på däck gav vi oss iväg på en gummibåtstur precis utanför fjorden. Stellers sjölejon var målet med turen eftersom det finns ett tillhåll i närheten där de ofta ses. Vi hann dock inte långt innan tre späckhuggare dök upp ett par hundra meter framför oss så vi ändrade riktning för att se dem på lite närmare håll. Nog fick vi titta på närmare håll allt. Helt plötsligt dök de upp så nära gummibåten att jag inte kunde fokusera med min kamera. De var för nära för mitt objektiv helt enkel. Vilka underbara djur; så smidiga och fina och samtidigt så respektingivande. Efter ett tag lämnade vi dem ifred och styrde mot sjölejonen som också valde att showa lite för oss och var ovanligt nyfikna. Här fick vi också se ett par jättehavsörnar igen.

Puh, vilken dag! Det känns som om vi hunnit med två dagar idag och i morgon väntar nya äventyr för det är väckning kl. 05.30. Natti natti och ”Stay safe”!

//Jonas